MALMÖ. Stämmer det? Vi skickade ut en reporter för att undersöka
saken. Hans uppdrag var ”get laid or die”. Här är hans rapport.
”Under den gångna veckan har jag besökt några av Malmös dejtingställen.
Resultat; ett halvt napp, en medelålders skrubba vid Brofästet. Najsig men
det blev inget. Hon var i och för sig villig att checka in med mig på motell
Formule 1 (bra dejthotell eftersom man kan ta in anonymt) vid Midhem men
bara under förutsättning att hon fick behålla sina Foppatofflor på. Sweet
Jezeez, vem älskar i Foppatofflor nu för tiden? Möjligen folk från Genarp
och liknande. Det var ju sånt man höll på med sommaren 2006.
Nästa anhalt; Ribersborgsstranden, närmare bestämt hundfältet. Jag hade med
mig min chihuahuahua ”Hoahoa”. Han är dresserad att på mitt kommando rusa
fram till någon mattepudding, hoppa upp på hennes ben med framtassarna och
sen köra lite ”Elvis the pelvis” med flämtande tunga. Sedan brukar jag närma
mig, blinka lite åt matten och säga något subtilt sexigt som ”får jag byta
plats med Hoahoa, min chuahuahua?”. Ok, ingen har väl precis sagt ”YES, låt
oss åka till Midhem” men en gång var det en matte som i alla fall sträckte
fram sitt ben. En annan gång försökte jag med ”snälla, min hund är
försvunnen, kan du hjälpa mig leta”. ”Visst, vart såg du honom senast?” ”Vid
Midhem. Han var på väg in på ett motellrum. Vi måste följda efter”.
Nästa anhalt: Burger King. Jag valde nya, lyxiga Burger King på Stortorget
eftersom jag tänder på folk av lite högre klass typ friherrinnor. Jag har en
speciell replik jag brukar köra på det stället. Det finns ju en hamburgare
som heter King XXL. Jag brukar köpa en sån, tränga mig ner i ett bås där det
sitter en klasspudding och så pekar jag på hamburgaren och säger lite sexigt
”den är döpt efter mig om du förstår vad jag menar, punkt, punkt, punkt.
Vill du ha en tugga?” Ingen har dock nappat ännu och stönat ”ta mig till
Midhem NU”. Kanske är repliken för sofistikerad även för ett sånt
förstaklasställe som BK Stortorget. Istället har jag faktiskt blivit
oförskämt bemött. En typ sa ”Jasså, jag trodde att det var de friterade
minimorötterna som var uppkallade efter dig”.
Nästa anhalt: Konsthallen. Här var det riktigt nära. Jag stod och tittade på
ett verk av en isländsk konstnär, Hreinn Fridfinnsson, när en besökare i
Marimekkoklänning och annorlunda glasögon ställde sig jämte mig. Jag tog av
mig mina glasögon och bet på skalmen. Det ger ett intellektuellt intryck.
Hon sa:
– För att vara konceptuellt driven tycker jag att Hreinn har ett lågmält men
ändå högljutt förhållande till både objekt och betraktare. Eller¿?
Vad svarar man på det? Eftersom jag är väldigt närsynt och alltid har
skalmarna i munnen har jag svårt att se själva konstverken när jag är på
utställningar. Jag hör lite dåligt också.
¿ Absolut. Och vice versa, sa jag.
Jag tyckte det lät bra.
– Jag har en underbar samling Hreinn i min villa på Fridhem. Samlar du?
– Jodå. Och jag har ett litet krypin i samma stadsdel som du. Vill du hänga
med och titta på min samling?
Vi satte oss i en taxi.
– Midhem. Och tryck på gasen, sa jag.
– Vad sa du? sa hon.
– Midhem. Vi måste vara grannar.
– Jag bor på F r i d hem. Vad samlar du egentlingen?
– Morden i Midsomer. Kvp har en ny varje vecka. Mitt mål är en komplett
samling. Jag har en dvd på rummet. Vad säger du om detta program för
kvällen; sex-Midsomer-sex-Midsomer-Midsomer-McDonalds alternativ en fylld
baguette från Statoil? Om du vill kan vi börja med en Midsomer. Vaddå köra
tillbaks? Snälla stanna. Du är så vacker att jag vill gifta mig med din
pappa bara för att få ditt efternamn. Hoppa in ut.
Nästa anhalt: Folkets Park. Där gick det inte bra. Elva Mojitos, fyra Frozen
M, två Fidel Castro och en nacho plato med salsa på Cuba Café var en mojito
för mycket. Jag minns ingenting men på nåt sätt måste jag ha irrat mig in i
Terrariet. När jag vaknade upp hemma i min säng såg jag en stor pung sticka
fram under lakanet; en wallabykänguru. Hon sov och såg oroväckande nöjd ut.
Jag hoppas att det var en hon, man är ju strejt så det räcker och blir över.
Fast kanske var det Hultgren. Frank Madsen, som driver Terrariet, berättade
i tidningen för ett tag sedan att bara en av alla hans kängurur, en av
manligt kön, har fått ett namn och att namnet är Hultgren. Men han eller hon
spelar egentligen ingen roll. Ingen är perfekt. Och hur som helst verkade
det som om uppdraget var i hamn.