Många nya ministrar men ingen ny politik. För statsministern Lars Løkke
Rasmussen handlar det istället om att försöka vända opinionssiffrorna och
visa att han är inte är en blek kopia av sin företrädare.
I veckor har Danmark väntat på Lars Løkke Rasmussens nya regering. När den kom
blev det den mest omfattande regeringsomstuvningen i Danmarks politiska
historia. Sju ministrar får gå, sju nya kommer in, sju har bytt ministerpost
och fem sitter kvar på sina gamla jobb. Och aldrig har könsfördelningen
varit så jämn (tio män, nio kvinnor).
För Lars Løkke Rasmussen har en regeringsombildning blivit en ödesfråga. Med
låga opinionssiffror och ständiga beskyllningar för att inte visa
handlingskraft och statsmannaskap måste han göra något för att visa att han
för befälet och att han definitivt stigit ur företrädaren Anders Fogh
Rasmussens skugga. Handlingskraften visar han bland annat genom att kasta ut
de ministrar som han inte tycker duger. ”Han har dragit ut de dåliga
tänderna”, var en kommentar i går. Styrkan i den nya regeringen är att de
svaga ministrarna är borta, var en annan.
Det mest uppseendeväckande är att försvarsministern Søren Gade efter eget
beslut har hoppat av. Han är en av de mest populära ministrarna, kanske den
allra populäraste, och det är mycket tack vare honom som en majoritet av det
danska folket stödjer insatsen i Afghanistan. Inte ens skandalerna inom hans
ministerium har minskat hans popularitet särskilt mycket. Statsministern
beklagade hans avgång djupt.
Gades situation blev omöjlig i och med Jägarboksaffären, där en nära
medarbetare gjorde en falsk arabisk översättning av en jägarsoldats bok, och
den pågående utredningen om att en av Gades medarbetare läckt topphemlig
militärinformation till en journalist. Efterträdaren, folketingsledamoten
Gitte Lillelund Bech, är ett okänt kort för de flesta danskar. Hon har i
alla fall ett gemensamt med sin företrädare: vid jobböverlämningen i går
grät de båda två.
Alla ministrar inom utrikesfältet (utrikes, bistånd, försvar) har bytts ut.
Försvarsministerposten är ju genom kriget i Afghanistan till stora delar en
utrikespost. Vilka konsekvenserna blir av det återstår att se. Någon större
politisk kursändring innebär rockaden med största säkerhet inte. De flesta
av nytillskotten skulle mycket väl ha kunnat ingå i en Fogh-regering.
Däremot hoppas Lars Løkke Rasmussen styra debatten från att handla om små
symbolfrågor som burkor till Danmarks allra största problem, ekonomin.
Budgetöverskottet för några år sedan har på kort tid förvandlats till ett
underskott på över 100 miljarder kronor.
Flera av de ministrar som petats har lång ministererfarenhet, flera av de som
tillträder har ingen alls.
– Deras brist på erfarenhet ökar risken för felbeslut. Och nya ansikten blir
snabbt gamla, säger Thomas Larsen, politisk kommentator på Berlingske
Tidende.
Det riskmomentet återkommer i många kommentarer. Thomas Larsen menar också att
ett av Venstre-Konservativeregeringens stora problem är att den suttit i
snart tio år.
– Det sliter att vara länge i regeringsställning, säger han.
Vilket av de två regeringspartierna tjänar mest på rockaden, Venstre eller
Konservative? De flesta kommentatorer satsar på K. Ett starkt skäl är att
Lene Espersen, partiets ordförande, blir betydligt mer synlig som
utrikesminister än hon har varit på den mindre glamorösa posten som
näringslivsminister.
De politiska motståndarna var inte oväntat oimponerade av Løkkes
laguppställning:
– En defensiv rockad, säger Villy Søvndal, ledaren för det näst största
oppositionspartiet Socialistisk folkeparti.
Idag, onsdag, presenterar statsministern sin ekonomiska plan för de närmaste
åren. Den bedöms vara lika viktig och ödesmättad som ministerrockaden.
– Nya tider kräver nya politiska svar och de kommer i morgon, sa
statsministern när han på onsdagen poserade tillsammans med sina nya
lagkamrater utanför Christiansborg.