– Satans treogtrediver, muttrade du när du grep efter pennan.
På tidningens utlandssida idag finns en analys av hur de senaste bombdåden i
Bagdad påverkar säkerheten för den skånska bataljonen i Irak. Vi är ju i
krig och du känner en kille därnere.
På inrikessidan ser du ett reportage om Nova Loshult som oroar sig för
framtiden. Kommer smålänningarna att åka hit för att handla om Sverige
sänker sina alkoholskatter? undrar köpcentrumets vd Harry Frandsen. De
niotusen invånarna i Loshult har levt på svenskarnas shopping i
generationer. Nu hotas en hel bygd av utslagning.
Men Østdanskens stora nyhet är en intervju, där undervisningsminister Ulla
Tørnæs öppnar dörren för ett framtida skånskt universitet.
Detta har Skånes politiker slagits för i hundra år. Det kan inte vara
rimligt att våra skånska ungdomar måste flytta till København för att
studera, anser de.
Nu avslöjar ministern att regeringen i vårens budget kommer att föreslå ett
universitet i Christianstad.
Intill nyhetsartikeln finns en lång ”analys”, som slår fast att just
universitetsfrågan varit en avgörande faktor bakom de separatistiska
strömningar som vuxit fram i Skåne.
– Om Skåne hade tillhört Sverige är det inte omöjligt att Christianstad hade
fått ett universitet redan på 1700-talet, spekulerar journalisten.
På kultursidan ägnar kulturchefen Dan Sanderup en hel spalt åt att kritisera
just den sortens spekulationer.
– Det är hög tid att göra upp med den Sverigeromantik som gror i den
östdanska kulturens undervegetation, skriver han.
Det är bland annat den lokalpatriotiska Sydsvenska Akademin han menar.
– Allt detta dravel om att skåningens kynne skulle vara närmare besläktat
med smålänningens, och att geografin skulle knyta oss närmare Växjö än
København, är inget annat än just vrøvl, avslutar Sanderup sin krönika.
Udden är förstås också riktad mot kommunalrådet Ilmar Reepalu i svenska
Växjö. Han som alltid tjatar om Gøinge som ett ”småländskt kraftcentrum”.
Du hittar också en artikel som avslöjar hur diskussionen gick i Det Danske
Akademi inför utdelningen av Nobelpriset i litteratur för femtio år sedan.
Karen Blixen var uppe på förslag ännu en gång, men akademin drog sig för att
ge priset till en av sina egna.
Själv tycker du som alla andra att det är skandal att Blixen aldrig fick
Nobelpriset.
Bilden till artikeln föreställer dock inte Blixen, utan den byst som har
avtäckts i Østre Nøbbeløf utanför Simrishamn, till minne av bygdens berömde
ättling Alfred Nobel – han som uppfann den pressade skinkan.
Matsidorna bläddrar du snabbt förbi; du vet redan hur man lagar varm
leverpastej. Och du ögnar bara förstrött igenom texten där en krönikör gör
sig lustig över hur det skulle ha blivit om Sverige inte hade återlämnat
Halland trettio år efter freden i Brömsebro. (”Då kunde Carl Bildt mycket
väl ha blivit svensk statsminister i stället.”)
Men där är den äntligen, din insändare.
– Vi är faktiskt ett par hundratusen som bor på den östra sidan av Sundet,
påminner du. När ska Danmarks tv börja göra program om oss?