Succé eller fiasko beror på hur han klarar fyra politiska utmaningar –
finanskrisen, EU:s fördragsstrid, utnämningen av en ny EU-kommission, men
framför allt klimathotet.
Fredrik Reinfeldt har hittills undgått kritik för sina EU-insatser. Det råder
inrikespolitisk borgfred i Sverige. Men om han misslyckas med
världspolitiken i höst lär han gång på gång bli påmind om det i vår av Mona
Sahlin, Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson.
Reinfeldts höstdiplomati har stor betydelse för nästa års valrörelse.
1. Finanskrisen är långtifrån över, men Reinfeldt enade vid ett extra toppmöte
i Bryssel EU-länderna om en gemensam strategi inför G20-mötet i Pittsburgh.
Där samlades västvärlden kring en väg ut ur finanskrisen med mindre av
bonusar, mer av kontroll och regleringar.
Men Fredrik Reinfeldt har en svår balansgång att gå när han använder maktspråk
för att få ner budgetunderskotten i Lettland och Rumänien. Rikare EU-länder
som Italien och Storbritannien struntar högtidligen i alla uppmaningar om
skärpt budgetdisciplin. De prioriterar lägre arbetslöshet.
2. Lissabonfördraget är ännu inte i hamn. Det har i höst undertecknats av tre
presidenter: Irlands Mary McAleese, Tysklands Horst Köhler och Polens Lech
Kaczynski. Men fortfarande saknas signaturen från Tjeckiens president Vaclav
Klaus. Den kommer tidigast i november.
Klaus är redo att skriva under med ett enda villkor: att EU-ledarna godtar en
fotnot om äganderätt. De sudettyskar som fördrevs 1945 ska inte kunna ställa
anspråk på egendom i Tjeckien.
Det vore lätt att tillmötesgå Klaus krav. Men nu hörs liknande krav från andra
länder. Slovakien vill se en fotnot som tillbakavisar ägaranspråk också från
avvisade ungrare. Det kan bli svårare att få Lissabonfördraget på plats än
vad Reinfeldt hoppats på.
3. EU-kommissionen sitter på lånad tid. En ny kommission ska egentligen ta vid
den 1 november. Fredrik Reinfeldt övervann i september EU-parlamentets
motstånd när han fick till ståwnd ett snabbt omval av José Manuel Barroso
som kommissionens ordförande. Det gav stabilitet i en instabil tid.
Europeiska rådet ska få en fast ordförande, EU-kommissionen en mäktig
utrikeskommissionär. Det förs en strid om de posterna bör gå till EU:s stora
nationer och personer som Tony Blair, Bernard Kouchner och Frank-Walter
Steinmeier – eller till medelstora länder med namn som Jan Peter
Balkenende, Mary Robinson och Carl Bildt.
Reinfeldt är kungamakaren för dagen. Det vore försmädligt för honom om
EU-kommissionen dröjer kvar och Spaniens José Luis Rodríguez Zapatero hinner
bli EU:s siste folkvalde ordförande.
4. Klimatkrisen är Reinfeldts fjärde, men viktigaste utmaning. Utan ett
globalt klimatavtal i Köpenhamn lär Reinfeldts ordförandeskap utmålas som
ett praktfiasko. Utan ett genombrott under de närmaste två superveckorna
förstärks hotet om ett misslyckande.
Idag möts EU:s finansministrar i Luxemburg. Polen och andra östländer väntas
där avvisa en gemensam europeisk finansiering av klimatåtgärder i tredje
världen. I morgon hålls ett nyckelmöte med EU:s miljöministrar. I nästa
vecka ska först utrikesministrarna och därefter regeringscheferna
formulera detaljerna i EU:s klimatstrategi.
Om fjorton dagar tar USA:s president Barack Obama emot Fredrik Reinfeldt, José
Manuel Barroso och Javier Solana i Vita huset. Då måste den gästande
EU-trion ha en konkret klimatplan med sig – annars planerar Obama knappast
in någon avstickare till Köpenhamn efter Nobelfestligheterna i Oslo den 10
december.