Idag får den sitt godkännande. I morgon tillträder den. José Manuel Barrosos
nya EU-kommission är redo för fem år av intern maktkamp, en kamp där Barroso
vill framstå som motorn i EU-arbetet. Men de är fem om budet.
Ett nytt EU-parlament är på plats sedan i somras, ett nytt förordnande för
EU-kommissionens ordförande sedan i september, en ny fast EU-ordförande och
en ny ”utrikesminister” sedan i december. Nu kommer också 25 nya
EU-kommissionärer på plats.
Vi får en ny europeisk union som är stöpt efter Lissabonfördraget. Unionen
stärkas både inåt och utåt – genom att göra EU-länderna mer lika och göra
EU:s röst hörd i världen.
I världspolitiken hamnar José Manuel Barroso i öppen konkurrens med fyra andra
EU-ledare. Vem av dem för EU:s talan?
I höstas fördes en intensiv debatt utifrån en klassisk fråga från USA:s förre
utrikesminister Henry Kissinger: vem ringer jag när jag ringer Europa?
EU trodde sig ha hittat svaret i en ny fast rådsordförande. Men Hermann Van
Rompuy verkar inte vara den man som USA:s president Barack Obama vill ringa.
Inte heller José Manuel Barroso. Knappast den ”roterande” EU-ordföranden
José Luis Rodríguez Zapatero. Inte heller EU-parlamentets talman Jerzy Buzek
eller EU:s ”utrikesminister” Catherine Ashton.
Det är en försvagad EU-kommission som träder till. José Manuel Barroso har
varit en förlamad beslutsfattare sedan i somras – först i spetsen för 26
EU-kommissionärer som var på väg ut från sina ämbeten, därefter som chef på
övertid. Egentligen skulle en ny EU-kommission ha tillträtt redan den 1
november.
Barroso har också försvagats av Lissabonfördraget. Mer makt har lagts på EU:s
regeringschefer och deras allt tätare EU-toppmöten. Också EU-parlamentet har
fått mer att säga till om – i fler frågor. Typiskt nog har parlamentet
tvingat Barroso att ändra i sin kommission för att det ska bli ett ja i
dagens omröstning.
EU-kommissionen kläms mellan två maktcentra. De kraftfulla politiker som
utsetts till kommissionärer degraderas till ett slags tjänstemän, tillsatta
för att expediera regeringschefernas beslut och EU-parlamentarikernas
justeringar.
Barack Obama har avböjt att medverka i det EU-USA-toppmöte som José Luis
Rodríguez Zapatero bjudit in till i maj. Enligt Vita huset är ett skäl att
EU:s nya organisation är allt för oklar. Obama har dålig erfarenhet av
mötena i Europa i fjol då än en Barroso, än en Reinfeldt, än en Topolanek
sade sig tala för EU.
Varför ska Obama besvära sig med att träffa fem svaga EU-ledare när han vet
att besluten i EU ändå fattas i Paris och Berlin av Nicolas Sarkozy och
Angela Merkel?
