Men ni minns kanske några av reaktionerna, då hösten 2008.
”Stoppa genusfascismen”, skrev en forskare i Sydsvenskan. ”Genuscertifiering
påminner om Sovjet”, menade en professor i Uppsala. ”Stoppa Tiinas
genuskontroll”, ylade Expressen, som dessutom menade att Lunds universitet
funderade på att ”utrusta sig med ett überbyråkratiskt
certifieringsministerium”.
Ja, Tiina Rosenberg var inblandad, men det var inte hennes initiativ. Bakom
låg bland annat professorn i etik, Göran Bexell. Projektet leddes av en
styrgrupp på tio väl akademiker från olika ämnen.
Så lät det alltså. Och då har jag ändå inte refererat något av den lavin av
näthat och bloggbajs som vältrats över projektet.
Vilket för övrigt var frivilligt, en slags modell för institutioner att själva
utvärdera sitt arbete med jämställdhet. I sin tur ett försök att få styr på
vad lagen sedan decennier kräver av alla arbetsgivare - nämligen ett aktivt
jämställdhetsarbete.
Jag kom att tänka på genuscertifieringsdebatten i torsdags. Då publicerade vi
Emma Svenssons krönika om valet av karnevalsgeneral på Sydsvenskan.se.
Generalen blev, som ni vet, en man, ex-spexare, ex-kurator, karnevalist i
andra generationen.
Säkert en kanonkille på alla sätt - men också, vad gäller bakgrund, en
karbonkopia av många tidigare generaler. Och i stället för att taktiskt ta
chansen att uppdatera karnevalens image fick vi mer av samma.
Mer av samma fick vi också, vad gällde reaktionerna. Samma tsunami av
invektiv, kvinnohat och barnsligheter som efter presentationen av
genuscertifieringen. Vår skribent kallades för ”hora”, ”politiskt korrekt”
och ”attackflata” som kom med ett ”jävla tjat”. Åsså detta pinsamma,
reptilhjärneagerande från oss män därute. Att ta påpekanden om ojämställdhet
som personliga förolämpningar.
Känner igen det här uttalandet förresten?
”Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner
oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas
såväl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige.”
Det är Gudrun Schymans tal från partikongressen 2002. ”Talibantalet”. I
debatten blev det strax modifierat till att Schyman ansåg att ”svenska män
var talibaner”. Vilket ju inte direkt var vad hon sa. Kan var bra att
påminna om ibland.
Genuscertifieringen. Karnevalsgeneralen. Talibantalet. Samma hat som väller
fram, samma medvetna vantolkningar.
Ni som inte gillar feminism kan väl läsa lite i kommentarsfältet på Emma
Svenssons artikel? Vissa hatare där är sina egna bästa motargument för att
vi behöver mer feminism, inte mindre. Gäller även i studentvärlden.