Om det så betyder att ge sig på mottagaren av Nobels fredspris, den fjortonde
inkarnationen av boddhisattvan Avalokitesvara, Tenzin Gyatso, också känd
under sitt artistnamn Dalai Lama.
Rättare sagt: jag har inte så mycket emot Dalai Lama. Och jag har verkligen
inget emot att man gör vad man kan för att stödja det tibetanska folkets
kamp för frihet.
Men det är något med Lund och Dalai Lama. Vi gillar ju honom. Så mycket.
Såg ni bilden i tidningen i tisdags? Det var den som fick mig på spåret. På
bilden satt Roger Pontare med mössan på i domkyrkan och deltog i "En
kväll för Tibet". Hela kyrkan var förresten fullsatt. Folk
satt på golvet. Biskopen talade.
Arrangemanget infaller på årsdagen av Dalai Lamas flykt från Tibet i mars 1959
och har hållits åtta gånger, de flesta i Lunds Domkyrka. Valet av dagen
säger väl också något: stödet Tibets frihetskamp verkar vara sammansvetsad
med vördnaden inför reinkarnation nummer 14, Hans Helighet.
Som sagt: inget ont om tibetanernas frihetskamp och Lundabornas engagemang i
den samma. Men vissa inslag i detta engagemang är ändå förbryllande, på
något sätt.
Varför sitter en gammal schlagersångare med schamanmössa i Domkyrkan och
tillsammans med komikerbuddhisten Claes Malmberg hyllar en teokrat som
uppenbarligen inte har några problem med anhängare som menar att han är född
till Gud?
I andra sammanhang upplever vi sammanblandningen av politik och religion som
något rätt problematiskt. Inte här, verkar det som.
Och biskop Antje Jackelén - vilken plats har egentligen den fjortonde
inkarnationen av boddhisattvan Avalokitesvara i Domkyrkan? Är Hans Helighet
en mysig maskot eller ska man ta anspråken på gudomlighet på allvar? Bör vi
också välja biskop genom att tyda tecknen i en helig sjö, så som det gick
till när Dalai Lama återfanns?
Egentligen är jag inte så förvånad. Dalai Lama-kulten har som sagt gamla
rötter i Lund. Redan 1973 var laman här för första gången. Då fick han ta
del av den urgamla nordiska vishetsläran, i form av berättelsen om Jätten
Finn. Även en släng av folkhemmets vishet fick han genom ett besök på ett
dagis på Linero i sällskap med socialdirektör Carl Gustaf Stenkula.
Dalaikramandet har sedan dess stått högt i kurs bland Lunds politiker. Vid Mr
Lamas andra besök 2000 slöt ett sextiotal höjdare upp Grand Hotel för lunch.
Polismästare Holger Radner, förre kommunfullmäktige ordföranden Larry Andow,
Lennart Prytz, Tove Klette, Lennart Ryde och några till.
"Han stannade elva minuter längre än planerat. Han måste ha trivts",
konstaterade Individuell Människohjälps dåvarande generalsekreterare Stefan
Holmström om lamans framträdande efter middagen. Just IM är väl det främsta
skälet till lamans relation med Lund: deras oförtröttliga arbete för
exiltibetanerna har inte gått hans höghet förbi.
Dalai Lama är enkelt en av oss. Vilket inte minst visade sig 2004 då spexet
Dalai Lama sattes upp.
- Folk har ringt och trott att det är den riktige Dalai lama som kommer på
besök, fnissade Toddyspexets förman Daniel Janson.
Kanske var det i samband med detta spektakel kristdemokraten Torsten Czernyson
nådde upplysning. I en intervju 2006 avslöjade han nämligen att just Dalai
Lama tillhördes hans främsta förebilder. "En riktig
hejare", som Torsten Czernyson formulerade det.
Fast det är klart. Att vara född till gud kanske är enda sättet att få något
gjort i lokalpolitiken i Lund.