Den är ju straight outta Ordspråksboken.
Paret som gjorde det fantastiska fyndet gjorde vad det kunde för att få
behålla så mycket som möjligt. Processade, överklagade - och så slutade hela
historien i förra veckan med att de fick betala rättegångskostnader på
nästan 40 000 kronor. En av de längre näsorna i Lund under det här seklet,
skulle jag vilja säga.
Och kanske skulle paret tagit en hint från profeten Jesaja (eller från
Gudfadern själv, som han ju citerar flitigt). Om inte förr så när de
förlorade i tingsrätten i slutet av 2006.
"Jag blev vred över deras syndiga girighet, jag straffade dem och dolde mig
i vrede, men de fortsatte att trolöst följa sin egen väg."
För att inte tala om Ordspråksboken 19:22: "Girighet vanhedrar människan,
bättre fattig än falsk".
Å andra sidan kanske det finns ett högre syfte med händelser som
postväxelhistorien. Girigbukarna skola bli omskrivna i lokalpressen, på det
att vi alla ska reflektera över hur vi själva skulle göra om vi fann en
väska pengar på vinden.
Det började i alla fall jag göra när jag läste om domen. Var går egentligen
gränsen? En tusenlapp på gatan hade jag nog behållit. Men tiotusen i en låda
bakom ett köksskåp? Åttiotusen i en plastkasse i stadsparken? En hög gamla
aktier? 1,1 miljoner i postväxlar med någon annans namn på?
Jag tror att jag skulle behållt upp till... få se, tiotusen kronor. Om det
var kontanter alltså. Och jag skulle ha haft dåligt samvete.
Oväntade pengafynd är förresten ett högaktuellt tema på bio just nu. Joel
och Ethan Coens hyllade film "No Country for Old Men" handlar just om en
snubbe som hittar en väska proppad med sedlar ute i öknen. Efter det får han
en del problem, minst sagt. Inte minst med Mr Ondska Himself, den bisarrt
välfriserade tryckluftsmördaren Anton Chigurh. Min gissning är att
postväxelparet inte försökt behålla pengarna om de sett den filmen.
Fast på sätt och vis måste man ju ge lite motvillig kred till paret som
pallat processa i åratal om en eventuell hittelön på drygt hundratusen spänn.
Ja, du milde. Du och din partner ägnar ett par år och ett otal arbetstimmar
och diskussioner åt att paradera genom rättsväsendet som Herr och Fru
Girigbuk... för en eventuell vinst på hundratusen? När ni nyss köpt ett hus
för tre-fyra miljoner?
Det är så att man frestas att dra till med Ordspråksboken 17:16: "Vad gagnar
pengar i dårens hand, kan han köpa vishet, han som saknar vett?"
Nå, de förlorade ju till slut. Rättegångskostnaderna får dem att gå back en
fyrtiotusen eller så. Undrar hur det känns. Möjligen lite som i Vishetens
bok 17:1: "Ja, dina domar är överväldigande och svåra att beskriva".
Eller som i Jesaja 10:1: "Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver
förtryckande stadgar!". Möjligen har paret fått sig en tankeställare och
utbrister (i enlighet med Psaltarens 119:120): "Jag ryser av fruktan för
dig, jag räds för dina domar".
I övrigt yrkar jag på att ni som vanligt beaktar Predikaren 5:9: "Den som
älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får
aldrig nog. Även detta är tomhet."
Pax vobiscum på er, arma syndare.