Vinnare och förlorare

Det är väl klart att jag vinner, ibland. En gång för längesen vann jag i Trivial Pursuit, och det har hänt att jag har haft fem rätt på V75. Men nån riktig Vinnare är jag inte.

Somliga människor verkar vara genetiskt predisponerade att vinna, andra att förlora. Och det är ju i och för sig praktiskt: det ger vinnarna nån att slå och oss förlorare nån att gnälla på.

Riktigt fanatiska tävlingsmänniskor är så till den grad fixerade vid att vinna att de kan förvandla ett parti Fia till slaget vid Stalingrad.

Det är rätt tröttsamt.

Fast lika trista vid spelbordet är personer som helt saknar tävlingsinstinkt, såna som lägger sig vid första bästa tillfälle. Sånt är svårt att acceptera även om vi med den store, svenska filosofen B. Ulvaeus måste konstatera att ”The winner takes it all”.

Att förlora är nog intressantare än att vinna, när jag tänker närmare efter. Det är sannolikt därför det kryllar av folk på travbanor och i kasinon. Människor som verkligen vill vinna köper premieobligationer i stället.

Att förlora i kärlek är vanligtvis mer berikande än att vinna. Mycket vackra människor tenderar att vara ytliga. Det kan bero på att de aldrig har måst kämpa sig igenom det enorma traumat att få ett nej när man stöter på nån.

Ju större en seger är desto mer känns den som en förlust, har jag hört sägas. Skälet är att man plötsligt mister allt det som hjälpte en att vinna: ambition, beslutsamhet och adrenalin. Men detta har jag, dessvärre, aldrig fått uppleva.

Ni kanske har lagt märke till att det ofta går illa för folk som kammar hem storvinsten. De köper en massa prylar som de inte behöver, och snart är alla pengarna slut. En orsak till detta kan vara att de inte har någon erfarenhet av att vinna. Och när de väl fått den erfarenheten får de troligtvis inte en chans till att dra nytta av den.

Dåliga förlorare anses de vara som blir sura och aggressiva när de inte vinner. Det är egentligen rätt konstigt för att bli sur och aggressiv verkar vara det naturliga sättet att förlora på.

Det verkliga idealet är att vinna som om man hade förlorat och förlora som om man hade vunnit. Det går att förlora så bra att vinnaren tror att han har förlorat.

Detta är ett komplicerat sätt att förhålla sig till vinst och förlust som närapå uppmuntrar folk att förlora så att de kan vinna kampen om att bli den bäste förloraren.

Det låter som om det vore nåt för mig.