Minnesvärda vintrar

Text: Lena Rosendahl
Publicerad 8 februari 2010 8.52 Uppdaterad 8 februari 2010 8.53

Lena Rosendahl.
All denna snö. Snö från före jul, närapå utan avbrott. Lårbenshalsar bryts på löpande band, och vi skraja halkar omkring i modden och ser ut som om vi längtade efter en rollator. Rädda att flyga är vi inte, men rädda att falla helt klart.

Hur längesen var det vi hade en sån vinter? spekuleras det. Den senaste jag kan minnas var, typ, 1978. Då var terrassen täckt med ett minst halvmeterhögt snötäcke. Jo, jag har bildbevis.

Då skulle vi fira nyår med vänner i Köpenhamn. Vi skulle, var det tänkt, ta Dragörfärjan med bil, barn och champagne. På andra sidan väntade vännerna med barn och mat.

Vi kom så långt som cirka hundra meter från vårt radhus. Sen satt bilen orubbligt fast i en väldig snöhög.Vi fick pulsa tillbaka.

Där satt vi med skumpan. Vi tog väl fram något gammalt ur frysen. Kamraterna i Köpenhamn fick nyårsskåla i citronvand. Ungefär som i ”Att angör en brygga”, fast kallare.

Det finns de som tror att de minns ännu längre tillbaka i tiden.

– Åh, jag kommer ihåg när man kunde gå till Danmark, suckar somliga som är ännu äldre än jag.

Jag undrar det, jag. Flintrännan la väl hinder i vägen, redan då. Inte lät man väl den isa igen?

Men, va fasen, man får väl tillåta folk att erinra sig sina kalla vintrar, mer eller mindre under eller över nollstrecket, med högre eller lägre snödrivor. Den här vintern har blivit en sån som vi ska minnas.

Hann ni köpa broddar innan de tog slut?

Ena dan när man tittade ut var Sundet halvfruset, andra dan slog vågorna höga. Ena dan seglade svanarna förbi i parad, andra dan hade de frusit fast i isflaken. Inte lätt att vara fågel, om man säger.

Inte helt lätt att vara människa heller. Särskilt när man vacklar på osäker fot mellan slask och drivor. Bussarna slirar också omkring i ömsom isvatten, ömsom modd, ibland dessutom ristande i snöstorm.

– Gå in bara, sa en bussförare i storm. Det är så kallt så ni behöver inte betala, bara jag får stänga dörren.

Så. Höj beredskapen för att undvika att glömma den här fimbulvintern. Ta några väl valda foton. Spara de stackars kängorna som har fått saltränder ända upp på smalbenen. Berätta sen, så småningom, för barnbarn och barnbarnsbarn:

– Den vintern, den var kall. Villaägarna måste skotta trottoaren flera gånger om dagen, bilarna vägrade starta, en hund nära oss hoppade rakt in i en snödriva och försvann, och man kunde nästan gå till Danmark.

Större eller mindre text



0 läsare har reagerat på denna artikel

% är glada

% är likgiltiga

% är nyfikna

% är arga


Hur reagerar du på "Minnesvärda vintrar"?
Mest läst på Lena Rosendahl
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu