Men nu hotar regeringen med en kulturrevolution: fransmännen kommer inte
längre att få veta varifrån de andra bilisterna kommer.
”Scandal”, ropar folket! Hur ska man nu veta vem man tutar på?
Jag till exempel, är en dryg, jädrans 75:a. Alla fransmän vet att jag tjänar
för mycket, tror att jag är förmer än andra och att jag anser mig köra
bättre än Daniel – 007 – Craig.
Allt det där står ju skrivet på varje parisares nummerplåt: 75, som siffran
för Paris departement.
Hade jag varit 20 år gammal och haft 93 som nummerplåt (från en fattig
Parisförort) så hade jag automatiskt hamnat i polisens blickfång för alko–
och haschtest. 92 betyder däremot att jag är välbeställd. Och röstar på
högern.
Så funkar det.
Det finns ett hundratal kommuner – eller départements – i Frankrike – och
invånarna har järnkoll på varandra.
Det tillhör en god, fransk uppfostran att ha ägnat tusentals semestertimmar åt
platespotting som det kallas när man glor på nummerplåtar. Därför kan du ha
en aldrig så flytande franska – du blir snabbt överkörd i alla fall.
– Hej jag heter François! Jag kommer från i Aire-sur-la Lys!
– ??
– Ja, det är i 62!
Så låter riktig franska.
En gång i forntiden hade Sverige också en geografisk skyltning efter län, men
vi upphörde med det 1973. Kanske för att stockholmarna tilldelade sig själva
ett stort A och Stockholms län ett stort B? Eller också för att det var mer
praktiskt att nummerplåtarna hänvisar till en bil – och inte till den
nuvarande ägarens hemadress?
När en fransk bil byter ägare, så byter den också nummerplåt. Fram till nu.
Det nyare systemet ska genomföras i Frankrike den 1 januari, men reformen med
nummerplåtarna får franska bilister att se rött.
Tänk er själva! Alla dessa tusentals semestertimmar att som barn, med näsan
mot bilrutan, lära sig olika departement ... förgäves!
Därför har redan ett par hundra folkvalda i Nationalförsamlingen organiserat
en motståndsrörelse: Aldrig utan min kommun! Det är en tung, politisk
samvetsfråga som skär över partigränserna. Ett par tusen lokalpolitiker har
slutit upp.
De har fransmännen bakom sig. Bara en fjärdedel tycker att det är fiffigt att
byråkratin blir enklare med ett svenskare system. Nästan sju av tio vill ha
kvar sina kommunplåtar.
Man märker en särskild aktivism från 22:or och 64:or – det vill säga från
bretagnare och basker. 2a och 2b (nord- och sydkorsikaner) vågar jag inte
ens tänka på hur de kommer att reagera den 1 januari. De lär väl spränga
varenda ny nummerplåt på ön!
Under tiden försöker regeringen kompromissa. Den utlovar möjligheten, för de
som vill, att, som i Italien sätta ut sitt kommunnummer.
Lite vid sidan av. Lite skamset.
Men det vill ingen veta av:
– Det är en fråga om våra franska rötter! Kampen fortsätter, säger
upprorsledaren Richard Mallié.