Jag var hos frisören härom förmiddagen för att äntligen göra mig av med en kvartsmeter kalufs. Det var alltför länge sen sist och min trevlige hårkreatör undrade om jag funderade på att skaffa hästsvans.
-Aldrig i livet! protesterade jag. Då tar de mig för en av medlemmarna i Hells Angels.
Det blev den naturliga ingången på vårt snack som helt kom att handla om det beryktade mc-gängets verksamhet i Malmö.
Vi gav oss ut i vilda spekulationer om Thomas Möller, vad han gör nu och hur det egentligen förhåller sig med Hells Angels påstådda indrivningsverksamhet bland krogar i stan.
När jag efter klippningen gick ut på gatan såg jag Kvällspostens nyuppsatta löpsedel utanför en tobaksaffär: "Polisen misstänker: THOMAS MÖLLER PRESSADE MILJONER av krögare i Malmö."
Huga, tänkte jag, skrämd av den synska konversationen mellan mig och min frisör. Och då slog det mig att det inte var första gången i livet som mina och Hells Angels vägar korsades. Långt därifrån.
Vår "relation" inleddes på natten den 1 maj 1988. Klockan kan ha varit runt halv tre när hustruns födslovärkar krävde att jag ringde efter en taxi. På den tiden bodde vi på Kockumsgatan vid Davidshallstorg och när vi stod i fönstret och väntade på droskan som skulle ta oss till KK utbröt ett våldsamt tumult nere på gatan.
En piketstyrka tvärnitade och ut sprang flera poliser med schäferhundar. Föremålet för deras intresse var en granne mittemot som löpte amok och bankade och slog på bilar. Han var, fick jag senare veta, någon typ av så kallad hangaround till mc-klubben Dirty Dräggels, som senare blev Sveriges första Hells Angels-avdelning. Vi lyckades turligt nog smita förbi uppståndelsen oskadda och begåvades en timme därpå med en välskapt son.
Om jag inte missminner mig å det grövsta så var det just vår våldsamme granne som en tid efter denna incident blev löpsedelsnyhet då han kommit på kant med mc-klubben och avlossat sju kulor mot en av dess medlemmar. "Seven bullets no problem" kallade sig offret i ett utslag av dödsförakt. Vår granne försvann och jag inbillar mig att han fick en helt ny identitet efter avtjänat fängelsestraff.
"Seven bullets no problems" däremot blev fullvärdig medlem i Hells Angels och startade nattklubb. En svart sådan nere på Hanögatan i Hamnen som hette "Eleven to seven". Och nu kommer vi till min synd:
Jag besökte detta hak en majkväll under tidigt 90-tal, som avslutning på en blöt krogkväll i övermodiga kompisars lag. Vi löste medlemskort och hade nog en ganska kul afton tillsammans med alla andra nattsuddare i den välfyllda lokalen. Men det blev inga fler besök och det berodde inte enbart på mina moraliska betänkligheter. Två veckor senare stängdes nämligen klubben efter en polisrazzia.
Men då hade jag så att säga fått Hells Angels i blodet. Har svårt för att se det på annat vis med tanke på följande episod, som utspelade sig blott någon månad senare:
Jag var bjuden till en maskerad på temat "Alperna". Funderade på allt från pistvakt till tyrolare i lederhosen, men fastnade till sist för det originella valet bergsbock. Den enkla förklädnaden bestod av ett par plasthorn som jag fäste i pannan samt en läderväst med vidhängande getskinn på ryggen.
Eftersom jag på den tiden var ännu något stöddigare till min lekamen än nu och dessutom minst lika långhårig som häromdagen fanns det hos mig en viss snarlikhet med motorburen ungdom av det lite äldre och mc-inriktade slaget, typ Hells Angels-medlem. I alla fall framifrån utan mitt udda ryggemblem synligt.
Det tyckte åtminstone taxichauffören som skulle köra mig till festen. Hur ska man annars tolka att han låste in sig med centrallåset när jag närmade mig bilen?
Så kanske har jag en framtid som president nu när Thomas Möller går i pension och vecklar ut sin fallskärm. Enligt egen uppgift funderar han på att bosätta sig i Australien. Blir det som fårfarmare, månne? Det är ju också ett slags frisörjobb.