Idag talar partiledaren Jimmie Åkesson på SD:s landsdagar i Ljungbyhed. Han
kan räkna med dundrande applåder.
När han valdes till partiledare 2005 var den då 25-årige Åkesson väldigt
omstridd inom partiet. Nu har kritikerna tystnat. Under Åkesson har SD gått
från att vara ett utmobbat parti med litet stöd till ett parti som knackar
på riksdagens dörr.
Nu har dessutom Jimmie Åkesson fått en smörpassning av Göran Hägglund (KD).
Åkesson älskar uttrycket ”verklighetens folk”, som KD-ledaren under sommaren
och hösten använt. Hägglund vill positionera sitt parti som ett parti för
”vanligt folk”, mot proffstyckare och kultur-etablissemang. På sin hemsida
har KD definierat vilka som är verklighetens folk:
De ”som tycker det är okej med familj, att arbeta, ta semester, ha fredagsmys
och titta på ’Så ska det låta’ på tv. Som inte vill att politiker lägger sig
i våra liv och vår vardag för mycket.”
Jimmie Åkesson gnuggar händerna. Det är öppet mål. Socialminister Hägglund har
visserligen mexitegelvilla i Bankeryd. Men en man som älskar Shake-speare,
Graham Greene och jazzklubbar i New York? Som sitter i regeringen? Skulle
han vara en talesman för verklighetens folk?
Nänä. Jimmie Åkesson, vars favoritförfattare är Leif GW Persson, är
naturligtvis mer lämpad. Den här helgen i Ljungbyhed kommer SD-ledaren att
försöka axla manteln som den verkliga talesmannen för verklighetens folk.
”Vi säger vad du tänker”, lyder en gammal SD-slogan som för några år sedan
syntes på bussar i Helsingborg.
Att talet om verklighetens folk kan funka -politiskt vet vi. Ian Wachtmeister
i Ny Demokrati förde in uttrycket i svensk politik. Det hjälpte partiet in i
riksdagen 1991.
Ny Demokrati hade till och med en sång om verklighetens folk, skriven av Paul
Paljett:
Här kommer vi, som hatar allt förmynderi
Häng med häng med, vi kämpar och slåss
För vi har drag, här inunder vår galosch
Idag finns inte Ny Demokrati. Nu är det SD och Jimmie Åkesson som har drag
inunder sin galosch.
Hur Göran Hägglund känner sig, det vet bara Göran Hägglund.