Miljövännerna var förkrossade. Politikerna beklagade sig inför väljarna eller
höll masken, allt efter kynne.
När spillrorna efter klimatmötet i Bella Center sopades ihop ansåg bara ett
enda land att det fanns något att fira.
”Alla borde vara glada”, sade Kinas chefsförhandlare Xie Zhenhua till världens
nyhetsbyråer.
Kanske var det en fingervisning om vem som såg sig som segrare av slaget vid
Köpenhamn.
Men några hjältar från drabbningen står knappast att finna.
Inte Barack Obama, som kom med storslagna ord, men smet i väg i Air Force One
för att undgå snövädret, långt innan det sladdriga dokumentet som nu kallas
”Copenhagen Accord” var klart.
Inte Fredrik Reinfeldt, som nog gjorde vad han kunde, men på lördagen
tvingades medge att han var djupt besviken.
Förväntningarna på Cop15 var låga - men resultatet blev klenare än vad till
och med pessimisterna trott.
Det blev inget bindande avtal. De nationella löften om minskade utsläpp som
sattes på pränt i en bilaga räcker inte på långa vägar för att begränsa
temperaturökningen på jorden till 2 grader Celsius.
Är allt då nattsvart mörker?
Nej, granskar man vad som hänt inför och under FN-mötet går det att hitta
ljusglimtar.
• Japan har lovat sänka sina utsläpp lika mycket som EU och erbjöd dessutom
stora pengar till en snabbstart för klimatåtgärder i tredje världen under
2010-2012.
• USA förklarade sig liksom EU redo att finansiera en del av en klimatfond som
år 2020 ska betala ut 100 miljarder dollar per år.
• Brasiliens president Lula da Silva, som tidigare lovat minskade utsläpp
genom ett stopp för skövlingen av Amazonas regnskog, erbjöd sig som första
u-land att bidra till klimatfonden – vilken borde sätta press på Kina.
• Kinas premiärminister Wen Jiabao förklarade att regimen i Peking åtminstone
inte tänker kräva bidrag ur fonden.
Men dessa små glimtar förmörkas av det stora misslyckandet: USA och Kina - som
står för över hälften av jordens utsläpp av växthusgas - ville inte avge
bindanden löften om mindre utsläpp.
De båda supermakterna har satt upp nationella mål på hemmaplan. Men de döms ut
som ”otillräckliga” av EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt.
USA tänker sänka utsläppen med 4 procent till år 2020 (jämfört med 1990),
vilket ska ställas mot EU:s 20 procent.
Kina har lagt fram en krånglig formel, relaterad till landets BNP, som i
praktiken betyder ”business av usual”, det vill säga en fortsatt snabb
ökning av mängden koldioxid som väller ut ur kinesiska bilar och
kolkraftverk.
Optimisterna försöker nu trösta sig. Klimatarbetet går vidare. Det blir nya
FN-möten. Om ett år hålls Cop16 i Mexico City.
Men frågan är om det går att än en gång bygga upp ett så enormt politiskt
tryck som det innebär att samla 120 stats- och regeringschefer under ett och
samma tak.
Inför mötet i Bella Center beskrev engelskspråkiga medier över hela världen
”Copenhagen” som ”Hopenhagen”. Igår talade alla istället om ”Brokenhagen”.