Mahmoud Ahmadinejad hade bjudit in till en av sina sällsynta
presskonferenser, där även pressfolk från väst fick närvara.
Salen var packad, luften fylld av spänning. På de tunga blå
sammetsgardinerna bakom presidenten svävade vita fredsduvor runt porträtt av
den islamiska revolutionens fader, ayatolla Khomeini.
Det tog en god stund innan frågan fick ställas. Först skulle Ahmadinejad
lovprisa profeten Muhammed, Iran och sig själv i över en timme. Sen kände
sig iranska journalister manade att göra uttalanden av typ: ”I Allahs den
allsmäktiges namn vill jag gratulera regeringen till det framgångsrika
kärnkraftsprogrammet.” Först därefter fick utlänningarna chansen: Bygger
Iran bomben?
”Vårt nukleära program har enbart fredliga syften”, svarade Ahmadinejad med
ett brett leende. Få utanför Iran trodde honom.
USA:s president George W Bush hade ju slagit fast att regimen i Teheran
byggde kärnvapen. Han hade hänvisat till säkra uppgifter från CIA och andra
underrättelsetjänster. Och hans vicepresident Dick Cheney hade skruvat upp
tonläget med krav på att Irans planer måste stoppas – ett budskap som
Washington sedan dess upprepat gång på gång.
För bara ett par veckor sedan påstod Bush att ett tredje världskrig hotade
om inget gjordes. Så kom kovändningen.
USA:s sexton underrättelsetjänster tonar i en NIE-rapport (National
Intelligence Estimate) ner hotet dramatiskt: Iran lade med stor sannolikhet
ner sina planer på att bygga en atombomb redan 2003.
Samma dag som rapporten offentliggörs befinner sig Ahmadinejad i Qatar, där
tolv oljestater i GCC (Gulf Cooperation Council) möts. I ett anförande
föreslår den iranske presidenten en regional säkerhetspakt. De övriga
länderna tvekar. Saudiarabien, Qatar, Förenade arabemiraten, Kuwait, Oman
och Bahrein är viktiga allierade till USA i kriget mot terrorismen.
De är alla bekymrade över att det shiitiska prästväldet Iran har ökat sitt
inflytande i krigets Irak och över dess nära vänskapsband med Hizbollah i
Libanon och Hamas i Gaza.
Arabländerna har länge oroat sig för att Irans upparbetning av kärnbränsle
inte bara ska leda till fredlig kraftproduktion, utan till kärnvapen. Men de
fruktar samtidigt att en militär konfrontation mellan USA och Iran ska
sprida kaos i hela regionen.
Så därför – i ett försök till avspänning – erbjuder GCC Iran att bygga en
gemensam anläggning för anrikning av uran. Mot den bakgrunden är
det lätt att förstå arabländernas lättnad över CIA:s nya, nertonade bild av
hotet från Iran.
För Bush-administrationen är rapporten ett bakslag. Någon omprövning av Vita
husets politik är dock inte att vänta.
Hotet från Iran må vara mindre. Men underrättelserapporten visar ju att den
hårda sanktionspolitiken mot Iran haft effekt, framhåller Bushs
säkerhetsrådgivare Stephen Hadley.
Iran har dessutom genom åren strulat en hel del när atomenergiorganet IAEA:s
inspektörer krävt att få besöka anläggningar i Isfahan, Natanz och Bushehr.
Men även om USA står fast vid sin hårda linje mot Iran så gör NIE-rapporten
att chansen att få igenom nya, hårdare sanktioner i FN minskar. Ryssland och
Kina var redan tidigare emot.
Ett militärt angrepp kan nog uteslutas under Bushs sista år i Vita huset.
”Vi hotar inte någon”, bedyrade Mahmoud Ahmadinejad på den där
presskonferensen i Teheran. Kanske ljög han inte. Men han berättade knappast
heller hela sanningen.