Många kommer att ta ordet i sin mun: Världens emissioner av växthusgas måste
minska. Annars går planeten under. Men just mitt land har rätt att släppa ut
lite mer.
Vad är ett rättvist klimatavtal?
Experterna i klimatpanelen IPCC har slagit fast att jordens medeltemperatur
inte får öka med mer än två grader jämfört med år 1900 om de värsta
naturkatastroferna ska undvikas. 0,7 grader är redan intecknade och nu
accelererar uppvärmningen.
Problemet är att de mål för minskade utsläpp som de 192 staterna aviserat
inför Cop 15 inte på långa vägar räcker för att hejda temperaturstegringen
vid plus två grader.
Världens utvecklingsländer är samlade i G77-gruppen. De slapp alla
förpliktelser i Kyotoprotollet 1997.
De tycker nu att USA och Europa ska betala för sin egen nersmutsning. Den rika
världen har haft tvåhundra år på sig att utveckla sin industri. Koldioxid
har sprutat ut i atmosfären. Först när vi i u-länderna fått samma
levnadsstandard som i väst kan vi ta samma ansvar.
Visst ska vi ta ansvar, svarar EU och USA. Men i dag skitar
utvecklingsländerna faktiskt ner lika mycket som de rika staterna. Därför är
det inte mer än rätt att de bär sin del av bördan.
Problemet är att de så kallade u-länderna inte kan dras över en kam.
Där finns genuint fattiga länder som Afghanistan, Niger och Tchad, vars
koldioxidutsläpp är minimala.
Men också förmögna oljeriken som Bahrain, Kuwait och Förenade arabemiraten,
som alla ligger i topp i utsläppsligan räknat per invånare. Värst är Qatar
med 70 ton koldioxid per person och år.
Det är långt mer än USA, som toppar industriländernas lista med 18,5 ton per
capita, tätt följt av Australien och Kanada.
Snittet för EU-länderna ligger på 8,5 ton och Sverige släpper ut 6,2 ton
koldioxid per invånare.
Men till u-länderna i G77 räknas också en tredje grupp: Jättarna Kina, Indien
och Brasilien, där snabbt växande medelklasser konsumerar bilar och kylskåp
i samma takt som folk i Europa.
Kina har med råge passerat USA som största utsläppsnation. Räknat per capita
avger kineserna nu lika mycket växthusgas som svenskarna.
Knäckfrågan för Cop 15 är hur utsläppen av växthusgas ska kunna minska – utan
att världens folk blir fattigare.
”Vi har lyckats”, säger statsminister Fredrik Reinfeldt. Sverige är ett av få
länder som kombinerat ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp.
Men då räknar han inte med alla billiga prylar vi köper som tillverkats i
smutsiga fabriker i Kina.