EU fick stå tillbaka för Turkiet

Trots sin enorma personliga popularitet nådde han bara halvvägs mot sina två viktigaste mål: att få Europas ledare att lova jättelika stimulanspaket mot krisen och fler soldater till Afghanistan.

Bäst gick det i Turkiet, sista anhalten på resan. När den amerikanske presidenten i dag kliver ombord på Air Force One för att flyga hem till Washington kan han konstatera att han lyckats i sitt uppsåt att förbättra relationerna med det muslimska och strategiskt viktiga Nato­landet.

Men för att få Turkiets premiärminister Recep Tay­yip Erdogan att tina upp var Obama tvungen att stöta sig med både Frankrike och Tyskland.

Efter åtta år med George W Bush i Vita huset var det europeiska stödet för USA i botten. När Barack Obama i förra veckan gav sig ut på sin turné hade han därför allt att vinna.

London var första stoppet. Där möttes ledarna för världens tjugo viktigaste ekonomier i G20-gruppen för att enas om hur den globala recessionen ska hejdas. Mötet utmynnade i ett slutdokument som gav börser runt om på klotet glädjefnatt. Tusen miljarder dollar ska avsättas, bland annat till valutafonden IMF. Men i amerikanska massmedier beskrevs paketet bara som en halv framgång. Obama hade inte fått EU:s ledare att lova så stora stimulanspaket som han hoppats och som han själv lagt fram på hemmaplan.

I Strasbourg höll Nato toppmöte och firade sextioårsjubileum. Här ville Obama krama ur de europeiska ledarna löften om att skicka fler soldater till Afghanistan. USA vill dra sig ur Irak och i stället satsa stort på att slå tillbaka talibanerna i Afghanistan.

Obama krävde i ett tal att EU-länderna ställer upp: ”Europa kan inte komma med fler ursäkter för att inte delta i kampen mot al-Qaida.”

Svaret blev inte vad han hoppats. Humanitärt bistånd bidrar Europa gärna med. Men militärt kan USA bara räkna in femtusen nya europeiska soldater i Afghanistan.

I Prag gjorde Obama ett bejublat utspel om kärnvapennedrustning, samtidigt som han gick till verbal attack mot Nordkoreas senaste raketprov.

Under toppmötet mellan EU och USA fick han också höra statsminister Fredrik Reinfeldt säga att han räknar med Obama när ett globalt klimatavtal förhandlas fram under Sveriges ordförandeskap i EU i höst.

I Ankara och Istanbul avslutar Barack Obama i går och i dag sin rundtur. Det är inte en slump. Turkiets strategiska betydelse kan inte överskattas. Som muslimsk stormakt har landet under Tayyip Erdogan skaffat sig en viktig roll som medlare i alla Mellanösterns krishärdar. Turkiet har förbindelser med Iran, med de flesta arabländerna och med Israel och kan därför få avgörande betydelse för USA:s nya strategi i regionen.

Under Bushregimen har även de turk-amerikanska förbindelserna kärvat och nu vill Obama reparera skadan.

Det gjorde han genom flera uttalanden om vikten av att inte betrakta muslimer som fiender: ”USA och Europa måste närma sig muslimerna som våra vänner, grannar och partner i kampen mot orättvisor och våld.”

Barack Obama övertygade Erdogan att lägga sin motvilja mot Danmarks Anders Fogh Rasmussen som Natos generalsekreterare åt sidan. Dansken har varit ett rött skynke i den muslimska världen sedan Jyllands-Posten publicerade sina Muhammedkarikatyrer.

Som ett led i sin charmoffensiv mot Erdogan propagerade Obama ivrigt för turkiskt medlemskap i EU. Men där fick han snabbt svar på tal från både president Nicolas Sarkozy och förbundskansler Angela Merkel. Frankrike och Tyskland vill absolut inte släppa in Turkiet i unionen:

”EU-medlemskap är något som bestäms av EU:s medlemmar”, slog Sarkozy fast i en tydlig markering av att han inte tycker att USA ska lägga sig i unionens inre angelägenheter.