Själva mötet – Iraq Compact Annual Rewiew Conference – handlar om hur
stabilitet och demokrati ska byggas i Irak.
Där är USA och Iran de två viktigaste utländska aktörerna. Och ytligt sett har
de båda länderna åtminstone ett par intressen gemensamma:
Båda stödjer Iraks shiamuslimske premiärminister Nuri al-Maliki, även om
iranierna gärna sett någon mer religiöst fundamentalistisk trosfrände som
regeringschef.
Båda är angelägna om att de sunnitiska terroristgrupper i Irak som inspirerats
av Usama bin Ladin och al-Qaida hålls på mattan. Men framförallt är alltså
USA och Iran fiender.
Det har länderna varit sedan ayatollah Khomeinys islamistiska revolution 1979
och den påföljande ockupationen av den amerikanska ambassaden i Teheran.
President George W Bush utnämnde tidigt Iran till en av ”ondskans axelmakter”.
Men trots att det säkert inte var avsikten lyckades han genom invasionen av
Irak 2003 stärka Irans ställning.
Saddam Hussein fungerade för USA och västvärlden som ett bålverk mot shiitisk
expansion. Efter hans fall har Iran kunnat öka sitt inflytande i Irak, där
en majoritet av invånarna är shiamuslimer. Enligt amerikanska källor går
det en strid ström av vapen från Iran till shiitiska miliser i Irak.
För USA är Iran ett rött skynke. Inte bara för att president Mahmoud
Ahmadinejad vägrar stoppa anrikningen av uran, vilken amerikanarna hävdar
syftar till att skaffa kärnvapen. Utan också för att regimen i Teheran ger
frikostigt stöd till såväl Hizbollah i Libanon som det terroriststämplade
Hamas i Gaza.
Tidvis har underrättelsetjänsten CIA läckt rykten om att USA planerar att
bomba iranska kärnanläggningar eller det iranska revolutionsgardet, som i
Washington nyligen upphöjdes till terrororganisation.
Det senaste året har Bushadministrationen dock insett att det blir omöjligt
att krångla sig ur Irak och få hem sina 150 000 soldater utan att på något
sätt prata med Iran.
Försiktiga samtal om hur säkerheten ska kunna förbättras har förts på
ambassadörsnivå i Bagdad.
Men Vita huset har noga påpekat att diskussionerna enbart rör Irak. Vill Iran
hålla formella överläggningar om annat får man allt lägga ner sitt
(påstådda) kärnvapenprogram först.
Något annat besked är det inte troligt att Condoleezza Rice har med sig till
Upplands Väsby i dag.