Heliga kor slaktas när miljöpartiet tar sikte på regeringen

Olle Lönnaeus.
När Sverige skulle folkomrösta om EU 1994 stod det så här på miljöpartiets valsedel: ”Vi säger nej till medlemskap i EU – för miljön och jobben.”

Nu är det just miljön som fått partiets båda språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson att ändra sig.

Växthuseffekten är gränslös. När den ska bekämpas behövs den europeiska unionen.

På miljöpartiets kongress i Östersund, som börjar idag, ska språkrören försöka få med sig gräsrötterna på att stryka kravet på att Sverige ska lämna EU.

Lyckas de?

Maria Wetterstrands utspel i mars väckte bestörtning bland partiets ortodoxa. För många av dem som var med och grundade maskrospartiet på åttiotalet är EU-motståndet fortfarande en livsnerv.

Men när det ena tunga namnet efter det andra – Peter Eriksson, Per Gahrton och den värvade vänsterpartisten Karin Svensson-Smith från Lund – ställt sig bakom Wetterstrand tycks partiopinionen vara på väg att svänga. När TT i förra veckan frågade kongressombuden var det fler som ville stryka EU-kravet än behålla det.

På kongressen i Östersund ska partiets politik förnyas. Heliga kor ska slaktas, hoppas en del.

En sådan är kravet på medborgarlön åt alla. Idén att var och en ska kunna kvittera ut en lön utan att lyfta ett finger är föråldrad, anser språkrören och föreslår att kravet ska slopas.

Betyg i skolan är en annan punkt där Peter Eriksson tänkt nytt. Miljöpartiet har alltid varit emot. Men när utbildningsminister Jan Björklund bjudit in till överläggningar och Mona Sahlin börjat prata om betyg från årskurs sex medger språkröret att betyg nog ändå behövs i grundskolan.

En annan brandfackla har kastats ut av Karin Svensson-Smith, Ulf Holm och Mikaela Waltersson, alla tunga riksdagsledamöter: Slopa kravet på sex timmars arbetsdag. Det skadar miljöpartiet som trovärdig förhandlingspart i spelet om statens budget.

Att partiledningen börjar riva i gamla dogmer just nu är ingen slump. Språkrören har under en tid fört samtal med Mona Sahlin och vänsterledaren Lars Ohly. Men de tre partierna är oense om taktik inför valet 2010.

Miljöpartiet vill ha en rödgrön valplattform. Ohly säger nej och Mona Sahlin håller alla dörrar öppna.

Maria Wetterstrand och Peter Eriksson gör ingen hemlighet av att de kräver ministerposter vid en rödgrön valseger – och att de helst regerar med socialdemokraterna, utan att behöva dras med vänstern.

Ska det fungera måste miljöpartiet anpassa sig. Kravet på utträde ur EU framhölls alltid av Göran Persson som skäl mot att släppa in miljöpartiet i regeringen. Mona Sahlin har ingen annan uppfattning.

Men de båda språkrören viker sig inte platt för socialdemokratin.

Tidigare i vår gjorde de upp med alliansen om reglerna för arbetskraftsinvandring. I synen på friskolor ligger miljöpartiet närmare de borgerliga. Och nyligen lanserade Maria Wetterstrand ett förslag i familjepolitiken som går på tvärs med socialdemokraterna: Barnpeng till den som vill jobba deltid.

Mer ledig tid åt barnfamiljer har miljöpartiet alltid gillat. Under förra mandatperioden lyckades de gröna få med sig Göran Persson på en reform om friår. Nu är tanken att småbarnsföräld­rar som går ner till 75 procents arbetstid ska få ett bidrag på 2500 kronor av staten.

”Vårdnadsbidrag light”, muttrar skeptiska socialdemokrater föraktfullt.

Men på miljöpartiets kongress lär förslaget få bifall.

Relaterade artiklar

Författare: Olle Lönnaeus
Publicerad 22 maj 2008 19.59
Uppdaterad 22 maj 2008 23.30

Olle Lönnaeus
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu