I valkampen blir alla folkhemskramare

Samtidigt lanserar Sverigedemokraterna sin nostalgiska, helblonda vision av det ursvenska folkhemmet.

När den socialdemokratiske ledaren Per Albin Hansson den 18 januari 1928 framförde sitt folkhemstal i riksdagen anade han knappast att hans ord ännu skulle flyga i ett val 82 år senare.

– Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad. Den starke trycker icke ner och plundrar den svage, sade Per Albin i talet som via sprakande radioapparater spreds över landet.

Sedan dess har idén om samhället som ett hem där alla är lika och alla hjälps åt levt inom socialdemokratin.

Det blev Tage Erlander, statsminister 1946–1969, som reste stommen till hemmet. Olof Palme som byggde vidare. Göran Persson som ritade en trädgård genom sin vision om ”det gröna folkhemmet”, där god miljö, välfärd och ekonomisk tillväxt skulle gå hand i hand.

I 2010 års val hoppas Mona Sahlin få väljarnas förtroende att ta över och rädda det folkhem som hon hävdar att den borgerliga regeringen håller på att riva.

– Jag gillar liknelsen med folkhemmet. Ett rött och vackert folkhem med gröna knutar, sade hon i en intervju i den socialdemokratiska tidskriften Tiden för fyra år sen, då hon ännu var samhällsbyggarminister i en S-regering.

I dag håller Socialdemokraterna på att förlora sitt monopol på folkhemmet.

Precis som arbetarrörelsen en gång i tiden förstod att partiet måste locka medelklassen för att kunna styra Sverige har Moderaterna nu insett att de måste apellera till fler väljare än överklassen och en välbärgad medelklass om de ska bli ett statsbärande parti.

Och det är just det som är Fredrik Reinfeldts mål, det gjorde han klart i sitt linjetal på Moderaternas partistämma i Västerås den 28 augusti i år.

– Moderaterna går nu in i en ny fas. Med ambitionen att bära Sverige … Med ambitionen att se och företräda alla människor, förkunnade Reinfeldt för sina partivänner i Aros kongresscenter.

Reinfeldt tog aldrig ordet ”folkhem” i sin mun. Men hans tal om ”Föregångslandet Sverige” var fullt av kärleksförklaringar till det gamla solidariska bygget.

– I föregångslandet Sverige ska vi ha en väl fungerande skattefinansierad välfärd utformad av människor och till stöd för människor.

Och Reinfeldt drog sig inte för att nämna Tage Erlander vid namn och hedra hans bygge.

– Det Sverige som växte fram var inte så annorlunda mot andra utvecklade länder som socialdemokraterna ofta påstått, men inte heller så dåligt som den borgerliga kritiken velat göra gällande.

Fredrik Reinfeldts ”folkhemstal” kom inte som en blixt från klar himmel. Det var i själva verket en fortsättning på det projekt som han skapade tillsammans med sin nuvarande partisekreterare Per Schlingmann och finansminister Anders Borg inför valet 2006: De nya Moderaterna.

För de nya Moderaterna är arbetslinjen central. Det ska löna sig bättre att arbeta än att leva på bidrag.

Men till skillnad från sina företrädare hyllar Reinfeldt den svenska modellen på arbetsmarknaden. Samförstånd och kollektivavtal. Några flexibla regler som gör det lättare för företagen att sparka sina anställda behövs inte.

Skolor, äldreboenden och vårdcentraler kan i det nymoderata folkhemmet minst lika gärna drivas offentligt som privat; under alla omständigheter ska välfärden finansieras över skattsedeln.

Och de skattesänkningar som regeringen gör för att skapa jobb, hävdar Reinfeldt och Borg, de ska i första hand gå till låg- och medelinkomsttagare.

Den rödgröna oppositionen misstror djupt det nymoderata folkhemsbygget. Under det år som återstår till valet kommer Mona Sahlin att hamra in budskapet att Fredrik Reinfeldt varken är byggjobbare eller fastighetsförvaltare – utan direktör i en simpel rivningsfirma.

Hon hävdar att de nya moderaterna är desamma som de gamla. Politiken är bara listigare förpackad. Gång på gång under sommaren har Mona Sahlin, Lars Ohly och de gröna språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand beskyllt moderaterna för att ha en dold agenda: att långsiktigt vilja rasera den solidariska välfärden.

I sitt tal i Almedalsparken under politikerveckan på Gotland anklagade Mona Sahlin regeringen för att vilja ge ”direktörens dotter” bättre vård än ”fabriksarbetaren”. Och hon pekade på att det är folk med höga inkoms­ter som tjänat mest på regeringens skattesänkningar.

– Den moderatledda regeringens inriktning är att gynna tio procent av befolkningen, de rikaste!

Men Socialdemokraterna och Moderaterna är inte de enda partierna som hoppas vinna röster på att anspela på Per Albins gamla vision.

Även i Sverigedemokraternas propaganda spelar folkhemmet en cent­ral roll. Partiet, som grundades 1988 av ett gäng nazister och rasister ur BSS (Bevara Sverige Svenskt), lockar under partiledaren Jimmie Åkesson väljare med ett starkt nationalistiskt budskap. Drömbilden partiet målar upp är ett etniskt homogent Sverige.

Den som röstar på Sverigedemokraterna vill vrida klockan tillbaka till femtiotalet. Till en tid innan folkhemmet började spricka.

Det här blev tydligt när Mona Sahlin och Jimmie Åkesson drabbade samman i en hätsk TV4-debatt den 19 april 2007 – den enda gången en ledare för de etablerade riksdagspartierna mött SD-ledaren i direktsändning.

– De tidiga socialdemokraterna överbryggade orättvisorna och skapade folkhemmet. I dag har de blivit maktfullkomliga, svikit de äldre, kapitulerat för brottsligheten och undergrävt välfärdssamhället, hävdade Åkesson.

För Mona Sahlin är SD:s nostalgiska folkhemsdröm förljugen och främlingsfientlig.

– Det är folkhemmet som har gett så många människor, olika männi­skor, möjligheter i Sverige, svarade hon.

I sitt invandringspolitiska program beskriver SD sin dröm av folkhemmet så här: ”Det primära målet med Sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet och därmed också en stark inre solidaritet i det svenska samhället.”

Nu kraftsamlar SD inför valet 2010. Inom såväl Socialdemokraterna som Moderaterna finns en djup fruktan: att det i tider av arbetslöshet och ekonomisk oro finns tillräckligt många väljare som lockas av Sverigedemokraternas folkhemspropaganda för att partiet ska ta sig in i Sveriges riksdag.

SD som vågmästare är ett skräckscenario får både S och M.

Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt må ha olika uppfattning om hur det svenska folkhemmet ska byggas vidare. En sak är de dock överens om: Det ska finnas plats även för människor som inte är blonda och blåögda.