Ultranationalisten Avigdor Lieberman har byggt sin politiska karriär på att
hetsa mot palestinier. Nu blir han utrikesminister i Benjamin Netanyahus
regering i Israel.
Nyheten orsakade inte precis jubel i Europa och USA, där president Barack
Obama bestämt sig för att blåsa liv i fredsprocessen i Mellanöstern.
För EU och USA är det självklart att en fred måste bygga på två stater, sida
vid sida: Ett Israel och ett Palestina.
Den linjen har Israels avgående mittenregering under Ehud Olmert officiellt
stått bakom, även om den låtit bosättningarna på Västbanken växa.
Var Benjamin Netanyahus nya regering står är osäkert.
Oklarheten fick på måndagen EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solana att
skicka en varning till Jerusalem: De goda förbindelserna mellan Europa och
Israel hänger på att regeringen stödjer en tvåstatslösning.
”Vi är beredda att samarbeta med en israelisk regering som är redo att
fortsätta samtala om en tvåstatslösning. Om så inte är fallet, blir läget
ett annat”, sade Solana.
Israels nya regering blir en extrem högerministär. Efter valet den 10 februari
har Netanyahu försökt få med Tzipi Livni från mittenpartiet Kadima. Men både
hon och Ehud Barak, som leder arbetarpartiet, har sagt nej.
I går blev ett avtal mellan Netanyahus parti Likud och Liebermans Yisrael
Beitenu klart. Netanyahu ger Lieberman jobbet som utrikesminister och hans
parti får ytterligare fyra poster i regeringen.
För att få majoritet i Knesset måste Netanyahu dessutom stödja sig på
religiösa småpartier: Ultraortodoxa Shas, Förenade Tora-judaismen, Judiskt
hem och ett par högerextrema grupper.
Den ryskfödde Avigdor Lieberman förespråkar en hård linje mot allt som hotar
Israel. Anhängarna tycker att han talar klarspråk. Motståndarna kallar honom
rasist.
Lieberman krävde under kriget i Gaza att Israels araber ska avkrävas lojalitet
mot staten för att inte fråntas sitt medborgarskap. Han har sagt att
Knessetledamöter som har kontakter med Hamas bör avrättas och att Gaza bör
skötas som Ryssland skötte Tjetjenien.
Lieberman är en stark supporter av den israeliska bosättarrörelsen. Han har
länge motsatt sig att byta land mot fred. På sistone har han dock, i strävan
att framstå som ett ministerämne, modifierat sig en aning.
Optimisterna hävdar att Israel lättast sluter avtal med palestinierna när
landet styrs av högern. Det var Netanyahu som ledde evakueringen av Hebron
1997. Ariel Sharon utrymde bosättningarna i Gaza 2005.
Pessimisterna pekar på risken för konfrontation. Med en öppet arabfientlig
utrikesminister försämras inte bara Israels kontakter med Europa och USA.
Utan också med västvänliga arabstater som Egypten och Jordanien.
Samtalen med Hamas om en vapenvila och en fångutväxling där den kidnappade
soldaten Gilad Shalit släpps fri, lär inte underlättas.
Och hur ska förhandlingarna med PLO om en långsiktig fred kunna föras när
palestinierna inte ens vet om Israels regering tillerkänner dem rätten till
en egen stat?