Lars Leijonborg slutar mot sin vilja.
Han har fler gånger sagt att han vill sitta kvar till landsmötet 2009 och
helst också över valet 2010.
Så blir det alltså inte.
Leijonborg stod på topp vid valet 2002. Det var då som partiet gjort upp med
”snällismen” och börjat ställa krav. Förslaget om språktest för invandrare
blev en succé. ”Leijonkungen”, jublade folkpartister i medierna, trots att
socialdemokraterna satt kvar vid makten.
Valet 2006 blev ett fiasko, trots att den borgerliga alliansen kom till
makten. Avslöjandet att folkpartister gjort sig skyldiga till intrång i
socialdemokraternas databas Sapnet bidrog starkt till partiets ras.
Den skandalen har sedan dess förföljt Leijonborg; för två veckor sedan stod
två av hans tidigare medarbetare åtalade inför domstol.
Men missnöjet med Leijonborg har även andra orsaker än dåliga
opinionssiffror.
Många folkpartister anser att han efter tio år som partiledare helt enkelt
är trött och förbrukad. Det behövs en partiledare med mer energi.
Det senaste halvåret har folkpartiet kämpat hårt för att ta sig ut ur
skuggan bakom moderaterna -- som totalt dominerar regeringen. Men nästan all
publicitet har varit negativ.
Nu vill partiets gräsrötter har förnyelse i toppen.
Valet av efterträdare står mellan två personer, varav ingen känns om den
självklare efterträdaren.
Skolministern Jan Björklund är favorit. Han anses kunnig och påläst, men av
en del lite väl mycket Bror Duktig.
EU-ministern Cecilia Malmström är ung och dessutom kvinna. Men en del anser
att hon tillbringat för mycket tid i Bryssel och är ett oskrivet kort vad
gäller svensk inrikespolitik.