I söndags svor den försiktige generalen eden som president – och i går inledde
han arbetet med att forma en regering som kan ena Libanon efter en arton
månader lång politisk kris som lamslagit landet.
Några storslagna militära segrar står inte på Suleimans meritlista.
Presidentens kvaliteter är av annat slag. Under sin karriär har han känt
vart vindarna blåst, anpassat sig – och överlevt. Vilket inte är det
lättaste i ett land där arton olika politiska och religiösa grupperingar
ständigt stridit om makten, ofta påhejade av utländska beskyddare.
Libanon är i dag grovt uppdelat mellan två block: Ett västvänligt med bland
andra sunniledaren Saad Hariri och drusledaren Walid Jumblatt. Och ett som
domineras av den Iran- och Syrienstödda gerillan Hizbollah.
Michel Suleiman är kristen maronit, vilket enligt landets grundlag är en
förutsättning för att bli såväl arméchef som president. Premiärministern ska
vara sunnimuslim och parlamentets talman shiamuslim.
Suleiman föddes 1948, samma år som Libanon blev självständigt. Han har
universitetsutbildning i statsvetenskap och talar engelska och franska
flytande. Han inledde tidigt sin karriär inom armén.
Libanons armé har trots sina 50¿000 soldater alltid varit svag. Kristna och
muslimska befälhavare har neutraliserat varandra. Många politiker har
samtidigt hållit sig med egna miliser.
Under det blodiga inbördeskriget 1975–90 lyckades armén aldrig bringa ordning.
Då blev det istället Syriens krigsmakt som invaderade och fick slut på
striderna.
Under det syriska inflytandet steg Michel Suleiman raskt i graderna. 1998 gav
Damaskus klartecken till att han utsågs till arméchef efter Emil Lahoud, som
då blev president.
Sedan dess har Suleiman i stort sett följt sin egen devis att armén ska
förhålla sig neutral.
Våren 2005 bröt massiva antisyriska demonstrationer ut i Beirut efter mordet
på den förre premiärministern Rafiq al-Hariri. Armén höll sig passiv. Till
slut tvingades de syriska trupperna lämna landet och en USA-stödd regering
under Fouad Siniora kunde installeras.
Sommaren 2006 utkämpade Hizbollah krig mot Israel i södra Libanon. Armén låg
stilla tills vapenvila inträtt. Då placerade Suleiman ut förband i
”Hizbollah-land” där de inte varit på trettio år.
I början av maj 2008 attackerade Hizbollah regeringsanhängare i centrala
Beirut. Än en gång stod armén passiv och såg på.
Vid ett tillfälle har Michel Suleiman beordrat sina trupper till kraftfull
insats. Det var förra året, då armén belägrade och sköt sönder det
palestinska flyktinglägret Nahr el-Bared i norr på jakt efter sunnimuslimska
extremister. Hundratals dog, många civila. Men för en gångs skull behövde
Suleiman inte balansera mellan Libanons två block eftersom inget av dem hade
något till övers för palestinierna.
Som president blir en av Michel Suleimans första uppgifter att utse sin egen
efterträdare som arméchef.
Ett känsligt val. I vintras mördades general François el-Hajj, en tippad
kandidat.