Nato splittras om hållning till Ryssland

Olle Lönnaeus.
Medan Ryssland flyttar fram sina positioner, tvekar Nato om det stora landet i öst ska betraktas som vän eller fiende.

I går kom två tunga besked från Moskva:

President Dmitrij Medvedev har gjort upp med sin allierade i Vitryssland Aleksandr Lukasjenko om att placera ett missilförsvar i Vitryssland.

Det ryska parlamentets överhus är enligt talmannen Sergej Mironov redo att erkänna Sydossetiens och Abchaziens självständighet.

De två beskeden är tydliga svar på vad Moskva uppfattar som aggressiva handlingar från väst.

USA:s utrikesminister Condoleezza Rice har i dagarna skrivit på avtal med Polen och Tjeckien om att bygga ett amerikanskt missilförsvar på de båda forna kommuniststaternas territorium. Och när utbrytarrepubliken Kosovo i våras förklarade sig självständigt från det ryskvänliga Serbien, gick USA i spetsen för de länder som snabbt erkände den albanska republiken.

För Nato är den stora frågan efter kriget i Georgien om man ska backa – eller sätta hårt mot hårt mot Ryssland.

Men västalliansen är splittrad. Det blev tydligt när Natos utrikesministrar möttes i Bryssel i tisdags. Då beslutades att Nato tills vidare klipper av allt samarbete med Ryssland. Condoleezza Rice slog också fast att Ryssland inte kan hind­ra Georgien och Ukraina från att gå med i Nato när de själva och alliansen vill det.

Natoländerna i Europa höll lägre profil. Och från Natos generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer blev kritiken mot Ryssland mild. Det beror på att flera länder med Tyskland i spetsen nu frågar sig om det verkligen ligger i Europas intresse att driva konfrontationen med Ryssland till sin spets.

Redan när Polen, Tjeckien och de andra centraleuropeiska staterna gick med i Nato och EU, morrade Ryssland.

När baltstaterna Estland, Lettland och Litauen – som en gång ingick i Sovjetunionen – blev medlemmar tilltog björnens rytande. Även då viftade EU-länderna undan protesterna.

Men när Georgien och Ukraina ställde sig i kön till Nato blev läget ett annat. Nu sätter sig Ryssland till motvärn utifrån en ny styrkeposition. Till skillnad från det svaga, söndertrasade Ryssland som Boris Jeltsin styrde, har Vladimir Putin med gas- och oljepengar återupprättat landet som militär stormakt.

Tyskland är en av flera stater i Europa som är starkt beroende av energi från Ryssland. Även om förbundskanslern Angela Merkel stämt in i kritiken mot Rysslands invasion av Georgien – och kravet på att trupperna ska dras tillbaka – har hon aktat sig för att måla in sig i ett hörn.

Enligt artikel 5 i Natos stadga är en medlemsstat skyldig att undsätta en annan stat som utsätts för miltärt angrepp.

Många Natoländer i Europa överväger nu om de är beredda att ge sådana garantier till Georgien och Ukraina – och om det inte snarare skadar än gynnar säkerheten för dem själva.

Vid Natos toppmöte i Bukarest i våras satte Tyskland och Frankrike stopp för att Georgien och Ukraina sattes upp på väntelistan till medlemskap.

Resultatet av förra veckans krig kan bli att Ryssland lyckas i sitt uppsåt att hejda Natos expansion.

Författare: Olle Lönnaeus
Publicerad 20 augusti 2008 22.37
Uppdaterad 20 augusti 2008 23.30

Olle Lönnaeus
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu