Från sin exil i Sydafrika förklarar sig Haitis expresident, den gamle
befrielseteologen Jean Bertrand Aristide, redo att återvända hem för att
återförenas med folket. ”Vi är redo att dela deras lidande och bygga upp
landet”, bedyrade han i går på en presskonferens i Johannesburg.
Frågan är om de hårt prövade haitierna vill ha honom tillbaka. Än mer ovisst
är om USA skulle tillåta honom att resa.
Igår stävade det amerikanska han-garfartyget Carl Vinson mot Port-au--Prince,
lastat med nitton helikoptrar som ska leverera vatten, läkemedel och mat
till de nödställda. Av alla länder som lovat nödhjälp till Haiti lovar USA
mest. Och det är ingen tillfällighet att Barack Obama nu tar kommandot.
Haiti är sedan länge USA:s bakgård. Ön Hispaniola upptäcktes 1492 av
Christopher Columbus. Men spanjorna var mest intresserade av öns östra del,
dagens Dominikanska republiken, och 1697 överlät de den västra halvan till
Frankrike.
Då hade ursprungsbefolkningen, Taino-indianerna, redan utrotats.
Den självständiga nationen Haiti föddes 1804, sedan den före detta slaven
Toussaint Louverture lett ett uppror mot fransmännen. Haiti blev världens
första fria svarta republik.
Trots det är landets moderna historia eländig.
USA:s intressen växte och 1915 invaderade amerikanerna Haiti för att försvara
sina investeringar. 1956 tog Voodoo-doktorn Francois ”Papa Doc” Duvallier
makten. Det blev början på ett skräckvälde med tiotusentals torterade och
mördade som inte upphörde förrän sonen ”Baby Doc” tvingades i landsflykt
1986.
Då hade vanstyret lett till att såväl regnskogar som landets ekonomi skövlats
och folket pressats allt djupare ner i fattigdom.
Jean-Bertrand Aristide, präst som utbildats i USA, valdes 1990 första gången
till president, men avsattes snart av en militärjunta. Fyra år senare kunde
han åter flytta in i palatset
i Port-au-Prince, stödd av president Bill
Clinton och tjugotusen amerikanska marinkårssoldater.
Men Aristides löften om att göra upp med klassamhället och lyfta Haitis massor
ur nöden kom snart på skam. Korruptionen frodades. Politiska motståndare
mördades. Och fattigdomen fördjupades.
Ett blodigt uppror 2004 gjorde situationen ohållbar. Samma år tvingade USA och
Frankrike gemensamt Aristide att avgå.
Sen dess har landet styrts av kortvariga regeringar och en stor FN-insats. Men
den ekonomiska förlamningen har bestått. Haiti har utstått våldsamma
konfrontationer mellan rivaliserande kriminella gäng och politiska grupper.
Återkommande naturkatastrofer har inte gjort livet lättare.
Redan före jordbävningen var Haiti västra halvklotets fattigaste land.
Ekonomin var till 60 procent beroende av bistånd.
Klyftan mellan fattiga och rika är djup. En procent av befolkningen i den
franskspråkiga eliten äger hälften av alla tillgångar – medan tre
fjärdedelar av haitierna, svarta ur den kreoltalande majoriteten, lever på
mindre än två dollar om dagen.
Nu sänder USA massiv hjälp. Det handlar naturligtvis om att hjälpa människor i
nöd.
Men Haiti har också ett strategiskt intresse för amerikanarna. Med Kuba som
granne och socialistiskt styrda Venezuela och Bolivia på andra sidan havet
vill USA ha stabila regimer på ön Hispaniola.
Då är det knappast läge för en come-back av Haitis förste folkvalde president
Jean Bertrand Aristide.