Det exakta motivet för överfallet av den svenska Isaf-patrullen förblev
oklart.
En fjärde attentatsman skottskadades och tillfångatogs. Kort därpå
överlämnades han till afghanska myndigheter via ett fältsjukhus.
Detta har nu blivit föremål för kritik från människorättsorganisationen
Amnesty: Fången riskerar att utsättas för tortyr.
Redan i fjor vädjade Amnesty till Natos försvarsministrar - som ytterst
ansvarar för Isaf - att inte överlämna fångar till myndigheterna i
Afghanistan. "Fångarna löper en avsevärd risk att utsättas för tortyr",
skrev Amnesty i en rapport som avslöjade en utbredd misshandel av interner i
afghanska fängelser.
Sverige har undertecknat FN:s tortyrkonvention och lovat att inte lämna ut
fångar som löper risk att torteras.
I går krävde Lise Bergh, svenska Amnestys generalsekreterare, att Sverige
lever upp till löftet. "Varje stat bestämmer över sina egna
handlingar", slog hon fast.
I en intervju med Dagens eko säger chefen för den svenska Isafstyrkan Olof
Granander att så länge situationen är som den är i Afghanistan så finns
risken att fångar kan torteras.
Men försvarsminister Sten Tolgfors vill inte lova att de svenska förbanden
aldrig i framtiden ska lämna ut fångar. Svenskarna står Natos befäl och
måste följa den internationella fredsstyrkans policy.
Ett problem för svenskarna är att uppdraget i Afghanistan har ändrat karaktär.
Orsaken till Sveriges militära närvaro är terrorattacken mot USA den 11
september 2001. Efter dådet beslutade FN att USA hade rätt till
självförsvar. I december invaderade George W Bush Afghanistan för att fånga
Usama bin Ladin och knäcka al-Qaida och talibanregimen som skyddade
terroristerna.
Kort därpå beslutade FN:s säkerhetsråd att sända en internationell
fredsstyrka: Isaf (International Security Assistance Force).
I dag uppgår Isaf till 65 000 man. Drygt en tredjedel är amerikaner. Dessutom
har USA egna OEF-förband (Operation Enduring Freedom), som president Barack
Obama beslutat utöka till 40 000 man. Deras uppgift är att bekämpa talibaner
och jaga terrorister.
De 437 svenskarna finns runt staden Mazar-i-Sharif i norr. Där var det länge
relativt lugnt, även om två svenska soldater dog i ett sprängdåd 2005. Nu
har talibanerna åter vunnit terräng. Krigsherrar och rena gangsterband, som
lever på opiumhandeln, terroriserar befolkningen. På bara några månader har
svenska förband varit indragna i flera eldstrider.
Den nya situationen har tvingat svenskarna att byta taktik. Förr åkte
patrullerna runt i byarna och byggde relationer med byråd och lokala
makthavare. Nu samarbetar de med afghanska arméförband och polispatruller i
rena säkerhetsuppdrag.
För vanliga afghaner, liksom för olika typer av "upprorsmän",
är det svårt att se skillnad på fredsbevarande Isaf-soldater och krigförande
amerikanska förband. Talibanerna har utropat båda till fiender.
Därmed riskerar de svenska soldaterna att dras in i fler strider - och åter
ställas inför frågan vad de ska göra med fiender som överlever.