"Ett rejält nederlag för facket"

Domen är ett allvarligt nederlaget för fackförbundet - och kan ses som ett slag mot den svenska modellen, där kollektivavtal styr förhållandena på arbetsmarknaden.

Utslaget kan också väcka liv i en slumrande konflikt inom alliansregeringen: Moderaterna, med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin i spetsen, försvarar fackföreningarnas rätt att ta till stridsåtgärder. Medan centern och näringsminister Maud Olofsson vill begränsa rätten.

Domen i Luxemburg gäller ett skolbygge i Vaxholm, där ett dotterbolag till lettiska Laval var byggherre.

I november 2004 satte Byggnads bygget i blockad för att tvinga det lettiska företaget att teckna svenskt kollektivavtal. Det hela slutade med att Laval lämnade uppdraget.

Men det lettiska företaget stämde samtidigt Byggnads i Arbetsdomstolen, som i sin tur vänt sig till EU:s domstol för att få besked om hur unionens lagstiftning ska tolkas.

Principiellt gäller målet vilket som ska väga tyngst: Den fria rörligheten för tjänster inom EU. Eller fackens rätt att strejka och sätta i blockad.

I sak har domstolen i Luxemburg haft att svara på frågan: Hade Byggnads hade rätt att vidta stridsåtgärder mot Laval för att tvinga fram ett kollektivavtal.

EU-domstolen slår fast att fackliga stridsåtgärder visserligen är en grundläggande rättighet. Men av hänsyn till den fria rörligheten får de inte vidtas hur som helst. Det måste föreligga ett stort allmänintresse. Och att tvinga ett utländskt företag att teckna kollektivavtal väger inte tillräckligt tungt.

Den slutliga domen i målet fälls av Arbetsdomstolen, som dock ska vägledas av tolkningen i Luxemburg.

I en kommentar till domen konstaterar Lavals juridiska ombud Anders Elmér nöjt att domen inte innebär slutet för dens svenska modellen. Bara att den modifieras en aning.