Utan garanti för vår integritet

Samtidigt finns det farhågor inom FRA att de femton nya tilläggen gör signalspaningen mindre effektivt.

Här är vad vi vet – och inte vet – om FRA-lagen:

Hur fungerar signalspaningen i dag?

Från sin bas på Lovön i Mälaren har FRA i decennier avlyssnat radiovågor i etern. Under kalla kriget var syftet att varna för en sovjetisk invasion. Nu går allt mer trafik i fiberoptiska kablar. För att få lagstöd att koppla upp sig mot dem krävde FRA för fem år sen en ny signalspaningslag.

Vad innebar lagen som riksdagen antog den 18 juni?

FRA får avlyssna teletrafik som passerar Sveriges gräns. Samverkanspunkter upprättas, bland annat vid Öresundsbron. Där ger operatörerna FRA tillgång till miljontals telefonsamtal, sms och mejl. FRA scannar trafiken i datorer med hjälp av ”sökbegrepp”.

Vad blir skillnaden med de femton tillägg som alliansen enats om?

Bara regeringen och försvaret får beställa uppdrag av FRA. Myndigheten måste sen gå till en specialdomstol och be om tillstånd att få scanna ett visst trafikstråk, inte hela flödet.

Så även regeringen måste be om lov?

Ja, och det är kontroversiellt i Sverige. Domstolen får lagprövningsrätt. Det är vanligare på kontinenten. Socialdemokraterna har av tradition varit emot att jurister överprövar politiska beslut.

Får Säpo och polisen nytta av FRA:s spaning?

Oklart. Bara regeringen och försvaret får beställa spaning. Men en utredning ska se över polisens behov av underrättelser. Det är svårt att tänka sig att FRA inte skulle få vidarebefordra ett hot om ett terrordåd till Säpo eller information om en knarkleverans till rikskriminalen.

Hur ska specialdomstolen se ut?

Inte bestämt. En möjlighet är att större tingsrätter får pröva FRA:s ansökningar om signalspaning. När polisen i Skåne vill telefonavlyssna misstänkta brottslingar begär de i dag tillstånd av Malmö tingsrätt.

Vad får FRA spana efter?

Detta är en stor oklarhet i alliansens uppgörelse. Det enda som sägs är att ”de ändamål för vilka signalspaning får bedrivas ska preciseras i lag”.

En viktig poäng för regeringen är att FRA blir effektivt mot nya hot: terrorism, spridning av massförstörelsevapen, attacker mot IT-system.

Vissa FRA-kritiker tycks tro att FRA bara ska få spana mot yttre militära hot. ”Det betyder bara ryssar”, jublade folkpartisten Cecilia Wikström i torsdags. Men något sådant står det inte i femtonpunktslistan.

Försvarsanalytikern Johan Thunberger, tidigare överdirektör på FRA, ¿kallar det här ”en fundamental oklarhet”. Han slår också fast att det innebär ”en utomordentligt stor inskränkning” om FRA:s spaning begränsas till yttre militära hot. Signalspaningen skulle alltså bli tandlös.

Vad gör oppositionen?

Socialdemokraterna och miljöpartiet enades i somras om att riva upp FRA-lagen om de vinner valet 2010. Förre justitieministern Thomas Bodström har gått till våldsam attack mot att alliansen gjort upp utan att samråda med oppositionen. Men han har inte kritiserat själva uppgörelsen. Bodström vill att Sverige ska ha en signalspaningslag. Möjligen tycker han att alliansens 15 tillägg är ganska bra.

Så vad händer nu?

Sten Tolgfors och hans tjänstemän på försvarsdepartementet ska omvandla den politiska uppgörelsen till lagtext. Sen skickas lagförslaget ut på remiss. Lagen väntas nu träda i kraft i oktober 2009.

Behöver vanligt folk oroa sig för att bli avlyssnade?

”Problemet är och förblir att staten bereds tillgång till medborgarnas privata kommunikation”, sa Anna Pettersson från nätverket Stoppa FRA-lagen i går.

Att en domstol prövar FRA:s ansökningar innebär bättre kontroll. Medborgare ska kunna gå till en kontrollmyndighet och kräva svar på om de utsatts för spaning. Trafikdata ska förstöras inom ett år.

Allt det är förstärkningar av skyddet för enskildas integritet. Men några garantier mot att våra telefonsamtal, sms och mejl snappas upp av FRA:s ¿datorer finns inte.