Räkna inte med Aristide

Från sin exil i Sydafrika förklarar sig Haitis expresident, den gamle befrielseteologen Jean Bertrand Aristide, redo att återvända hem för att återförenas med folket. ”Vi är redo att dela deras lidande och bygga upp landet”, bedyrade han i går på en presskonferens i Johannesburg.

Frågan är om de hårt prövade haitierna vill ha honom tillbaka. Än mer ovisst är om USA skulle tillåta honom att resa.

Igår stävade det amerikanska han-garfartyget Carl Vinson mot Port-au--Prince, lastat med nitton helikoptrar som ska leverera vatten, läkemedel och mat till de nödställda. Av alla länder som lovat nödhjälp till Haiti lovar USA mest. Och det är ingen tillfällighet att Barack Obama nu tar kommandot.

Haiti är sedan länge USA:s bakgård. Ön Hispaniola upptäcktes 1492 av Christopher Columbus. Men spanjorna var mest intresserade av öns östra del, dagens Dominikanska republiken, och 1697 överlät de den västra halvan till Frankrike.

Då hade ursprungsbefolkningen, Taino-indianerna, redan utrotats.

Den självständiga nationen Haiti föddes 1804, sedan den före detta slaven Toussaint Louverture lett ett uppror mot fransmännen. Haiti blev världens första fria svarta republik.

Trots det är landets moderna historia eländig.

USA:s intressen växte och 1915 invaderade amerikanerna Haiti för att försvara sina investeringar. 1956 tog Voodoo-doktorn Francois ”Papa Doc” Duvallier makten. Det blev början på ett skräckvälde med tiotusentals torterade och mördade som inte upphörde förrän sonen ”Baby Doc” tvingades i landsflykt 1986.

Då hade vanstyret lett till att såväl regnskogar som landets ekonomi skövlats och folket pressats allt djupare ner i fattigdom.

Jean-Bertrand Aristide, präst som utbildats i USA, valdes 1990 första gången till president, men avsattes snart av en militärjunta. Fyra år senare kunde han åter flytta in i palatset 
i Port-au-Prince, stödd av president Bill Clinton och tjugotusen amerikanska marinkårssoldater.

Men Aristides löften om att göra upp med klassamhället och lyfta Haitis massor ur nöden kom snart på skam. Korruptionen frodades. Politiska motståndare mördades. Och fattigdomen fördjupades.

Ett blodigt uppror 2004 gjorde situationen ohållbar. Samma år tvingade USA och Frankrike gemensamt Aristide att avgå.

Sen dess har landet styrts av kortvariga regeringar och en stor FN-insats. Men den ekonomiska förlamningen har bestått. Haiti har utstått våldsamma konfrontationer mellan rivaliserande kriminella gäng och politiska grupper. Återkommande naturkatastrofer har inte gjort livet lättare.

Redan före jordbävningen var Haiti västra halvklotets fattigaste land. Ekonomin var till 60 procent beroende av bistånd.

Klyftan mellan fattiga och rika är djup. En procent av befolkningen i den franskspråkiga eliten äger hälften av alla tillgångar – medan tre fjärdedelar av haitierna, svarta ur den kreoltalande majoriteten, lever på mindre än två dollar om dagen.

Nu sänder USA massiv hjälp. Det handlar naturligtvis om att hjälpa människor i nöd.

Men Haiti har också ett strategiskt intresse för amerikanarna. Med Kuba som granne och socialistiskt styrda Venezuela och Bolivia på andra sidan havet vill USA ha stabila regimer på ön Hispaniola.

Då är det knappast läge för en come-back av Haitis förste folkvalde president Jean Bertrand Aristide.