Ungefär så har det varit för mig också – komedin om den dysfunktionella
brödraduon i Malibu var i flera år serien jag spejsade ut till när dagen var
slut. För att den är så fantastiskt bra? Nä. Däremot alltid tillräckligt
underhållande för att inte få mig att vilja byta kanal: det verkliga måttet
på en framgångsrik sitcom.
Det var då det. Idag vet alla som inte bott under en sten i skogen vad som
hänt med Charlie Sheen, med konsekvensen att man knappt kan titta på ”2 1/2
Män” utan att det känns som ett statement. Varenda sprit- och call
girl-skämt från Charlie Harpers allt tunnare läppar går att tolka som ett
förebud om det dystra slutet. I mars fick han sparken.
Nu har producenterna hittat en ersättare: Ashton Kutcher. ”Han är en sötnos”,
sade Sheen till sajten TMZ (oklart om han var ironisk). Motspelaren Jon
Cryer, som spelar loserbrorsan Alan, kommenterade att han och Kutcher säkert
ska ”trivas ihop med våra respektive modellbakgrunder” (Cryer var definitivt
ironisk). Spontant känns Ashton Kutcher varken rätt eller fel – om inget
annat så en hyfsad utgångspunkt för att knuffa serien i en ny riktning.
Kutcher och Sheen har en gemensam nämnare i Demi Moore – Kutcher är gift med
henne och hon slog igenom i samma brat pack-generation som Sheen under
åttiotalet – men annars? Nja. Där Sheen burit bad boy-stämpel sen starten är
Kutcher på sin höjd en manlig Cameron Diaz: en självsäker gulleplutt med
förkärlek för tokiga grimaser (en image han försökte häva genom att spela
cynisk serie-påsättare i filmen ”L.A. Gigolo” häromåret. Det gick sådär).
Återstår alltså att se om seriekonceptet är starkare än sin stjärna: Chuck
Lorres förmåga att bygga en lagom politiskt inkorrekt intrig och dialog är
egentligen en lika stor del av behållningen som Sheen. Inte heller är det
alltid ett vansinnesdrag att ersätta huvudnumret – Sheen tog själv över
efter Michael J Fox i ”Spin City” med förträffligt resultat. Själv sörjer
jag dock att man inte lyckades värva förstanamnet Hugh Grant, en man vars
karriär blev riktigt kul först när han slapp rollerna som giftaslysten
mjukis. Ta en titt på ”About a boy”, eller på den första, synnerligen
underskattade Bridget Jones-filmen, och fundera på exakt hur briljant det
kunnat bli.