Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Årets böcker 2013

Årets böcker 2013

Årets böcker 2013

Kultur & Nöjen. 2013 har varit ett skönlitterärt maratonår då flera stora projekt gått i mål. Men också ett år då reportageböckerna riktat sökljuset mot mörka konflikter– från Oslo till hålorna i Kalityfängelset. Här listar medarbetarna på Sydsvenskans kulturredaktion sina favoriter från året som gått.

Rakel Chukri

Shani Boianjiu - Det eviga folket är inte rädda

Israeliska Boianjiu har slagit igenom internationellt med sin debutbok om tre tjejer som utvecklar en becksvart humor för att klara av soldatlivet.

Marjaneh Bakhtiari - Godnattsagor för barn som dricker

Teheran förvandlas till en levande person som invånarna både hatar och älskar.

Johan Persson och Martin Schibbye - 438 dagar

I det etiopiska häktet skriver Schibbye: ”Det är jag, en råtta, en penna och ett papper. Det måste finnas en mening med det här.” Det fanns det. Att berätta för omvärlden om Etiopiens brutala behandling av dissidenter.

Athena Farrokhzad - Vitsvit

Jag har hört Farrokhzad läsa ur boken flera gånger. Lika starkt varje gång. 2000-talets mest efterlängtade diktsamling.

Åke Leijonhufvud

Péter Nádas - Parallella historier. Del 2 och 3.

Herbert Tingsten fick en gång frågan hur han hann läsa alla de böcker han skrev om. "Du är inte klok", lär han ha svarat, "jag luktar bara på dem". En bok som jag ännu bara luktat på men som ligger längst upp i högen av böcker som jag med det snaraste ska läsa är Péter Nádas tvåtusensidiga "Parallella historier". Andra och tredje delen "I nattens djup" och "Frihetens andning" har i år kommit ut i Maria Ortmans prisade översättning. En roman i den stora europeiska traditionen från Musil och Mann.

Michael Kumpfmüller - Livets härlighet

Fingerade författarbiografier är ofta en plåga, men "Livets härlighet" är ett undantag. Den handlar om Franz Kafkas sista år på jorden och hans kärlek till den unga Dora Diamant. De träffas vid Östersjökusten och lever ett lyckligt familjeliv i Berlin. Lyckan, kanske den enda under Kafkas korta liv, avbryts dock av hans lungtuberkulos. Läs boken som en av många möjliga skildringar av Kafkas sista år eller bara som en bitterljuv kärleksroman om ett par älskande människor vilka som helst.

Heinz Heger - Männen med rosa triangel

Den fråga läsaren av "Männen med rosa triangel" oundvikligen ställer sig är hur ett land som frambringat en Bach och en Beethoven, en Schopenhauer och en Nietzsche, en Goethe och en Thomas Mann också kan skapa de värsta mänskliga monster historien känner. Heinz Hegers bok ger inget svar. På en konstlös och drabbande prosa skildrar den en homosexuell mans helvete i Hitlers koncentrationsläger. Boken är ett slag i ansiktet mot alla som tror att civilisationen också är ett skydd mot barbariet.

Lars Norén - En dramatikers dagbok 20052012

1956 gick jag i en parallellklass till Lars Norén på Katedralskolan i Lund. Noréns tid på Katte blev dock kort. Efter ett halvår relegerades han, oklart på vilka grunder. I sina dagböcker uppträder han fortfarande som den relegerade gossen som står i ett hörn av skolgården och hatar och förbannar. Andra delen av "En dramatikers dagbok " är lika fascinerande som den första. Slå upp den var som helst och läs den bara för språkets skull, poetiskt, sakligt, med en underbar täthet och lyster. 

Maria Küchen

Sara Beischer - Det finns råttor överallt utom på Antarktis

Välkommen till en av samtidens mest arketypiska hierarkier: högstadiet. Närmare bestämt möter vi Clara under hennes tonår på 90-talet. Clara växte upp i ekonomiskt och socialt underläge, i en tillvaro där alla visste sin egen och varandras plats. Känns det igen? Ja. De flesta känner igen det alltför väl. Vi är fortfarande där, i klassamhällets orubbliga system av över- och underordning. Sara Beischer slår fast det på ett sätt som gör ont, men ändå med ett leende.

Linda Boström Knausgård - Helioskatastrofen

En flicka föds ur sin fars huvud, pappan hamnar på psykiatrisk klinik och flickan omhändertas av en kristen fosterfamilj. Hon börjar tala i tungor på frikyrkogudstjänster och det uppdagas att hon sig själv ovetande talar grekiska. I Helioskatastrofen utplånas gränserna mellan myt och vardag, vansinne och nykter iakttagelse. Detta är en realistisk berättelse om en uppväxt och samtidigt en tidlös saga om far och dotter, förlust och minne. Paradoxalt, vackert, gåtfullt och alldeles självklart.

Lena Sundström - Spår

I "Spår" kartlägger journalisten Lena Sundström en av Sveriges större politiska skandaler i modern tid, den illegala utlämningen 2001 av två egyptier från Sverige till fängelse och tortyr i Kairo. Hellre än ännu en deckare rekommenderas hennes dramatisering av något som verkligen hänt, här och nu: svenska politiker samarbetade i hemlighet med CIA och ljög om saken i offentligheten så länge det gick. Glad blir man inte av denna smutsiga historia. Men "Spår" är en viktig väckarklocka.

Athena Farrokhzad - Vitsvit

Athena Farrokhzads debutdiktsamling är både experimentell och tillgänglig. Dikten tar form i enkla brukbara repliker, jag skulle vilja ha dem som kylskåpsmagneter. Samtidigt öppnar sig bråddjup i och emellan raderna. Här gestaltas hur erfarenhet och språk spänns mot varandra i en familj som immigrerat till ett samhälle där vithet överordnas. Där – här – måste de leva och tala. "Min far sa: Skriv att det här språket dödar dig, skriv på det här språket."

Suzanne Frieberg

Anna Höglund - Om detta talar man endast med kaniner

En av årets finaste bilderböcker vänder sig till alla som tror sig ha vuxit ifrån den genren i allmänhet och tonåringar i synnerhet. Berättarjaget är en vilsen, hyperkänslig tonårskanin som inte känner sig hemma ens i sin egen familj, och som samtidigt längtar efter tillhörighet och sammanhang. Anna Höglund kombinerar foto, måleri och kollage i sina djupt suggestiva, känslosprakande och ibland hjärtskärande bilder. Det poetiska och sparsmakade språket fulländar det som visar på bilderbokens verkliga möjligheter.

Arne Svingen - Balladen om en bruten näsa

Kan en bok om en pojke som växer upp med en alkoholiserad moder i en sunkig etta i ett ännu sunkigare område och där middagen inte sällan består av salta pinnar eller glaserade munkar vara något att glädjas över? Ja, i allra högsta grad. Med skildringen av den i lönn operasjungande Bart (uppkallad efter unge Simpson) som inte tycker synd om sig själv, för det blir man bara ledsen av, har norrmannen Arne Svingen skapat en varm och underfundig karaktär som man gärna hade velat lära känna.

Christin Ljungqvist - Fågelbarn

Andlighet, död och trassliga familjerelationer är teman i Christin Ljungqvists psykologiska drama som också kan läsas som en thriller. För det är en riktig bladvändare som väntar läsaren i det som i förstone verkar som en solig barndomsskildring. I centrum står flickan Hanna som ser sådant som inte är synligt för alla. Skildringen av uppväxten i en kraftigt dysfunktionell familj där Hannas två bröder dör under berättelsens gång är språkligt driven och psykologiskt trovärdig. Och hoppfull, trots allt.

Charles Perrault och Charlotte Gastaut - Askungen

Den disneyfierade sagan om den fattiga flickan med de elaka styvsystrarna skrevs redan på 1600-talet. Nu har "Askungen" fått en ny överdådig dräkt av den franska illustratören Charlotte Gastaut. Hennes bilder som ofta täcker hela uppslag har inslag av glitter och guld och för tankarna till orienten och "Tusen och en natt". Som kontrast till goda féer, förtrollning och baler skildras Askungens vedermödor med trasa och kvast i svartvitt. Det är bara att kapitulera och låta sig sugas in i en bildvärld som drömmar vävs av. 

Eva Ström

Lina Hagelbäck - Violencia

Två väninnors intensiva relation beskrivs suveränt av debuterande Lina Hagelbäck. Den vulkaniska Violencia, som katastrofen alltid andas i nacken, och den mer skygga Stina är två kontraster. Romanen är en språkligt prunkande fest, med missfärgade drömmar, dimblå dieselspindlar och blottad halspulsåder för solkniven. Hagelbäck skriver med pumaparenteser, leopardpunkter, lejonkommatering och tigerapostrofer i en prosa som liknar Frida Kahlos konst i explosiv verkan.

Linda Boström Knausgård - Helioskatstrofen

En dotter föds ur sin fars huvud, som Pallas Athena en gång ur Zeus. Men det här sker i en norrländsk samtid. Linda Boström Knausgård korsar djärvt myt med tungomålstalande religiös väckelse och en norrländsk diskbänksrealism med indonesisk köttgryta. Med ett naket, poetiskt, innerligt språk skriver Linda Boström Knausgård fram denna häpnadsväckande, smärtsamma berättelse kring saknad, längtan och lycka och ett ursprung kanske för nära solen.

Andrzej Tichý - Kairos

På ett bländande språk ger Tichý sin samtidskommentar från ett senkapitalistiskt samhälle där utopierna dött. Finns det en kraft stark nog att upphäva detta tillstånd av bitter vanmakt? Går det då att frigöra sig ur ett maskinärt våld, när man själv är en del av detta maskineri, är bokens uppfordrande fråga. Peter Weiss skildring av Karin Boye, som valde självmordet, och Brechts Johanna från slakthuset, som valde upproret, blir två diskussionspoler.

Péter Nádas - Parallella historier: Frihetens andning

Med den tredje delen går Péter Nádas i mål med bravur. Skildringen av 1900-talets blodiga historia mellan 1938 och 1961, med ett självklart nedslag i Ungern 1956, är gjord med suverän skärpa och detaljrikedom, samtidigt som Nádas gestaltar hur människorna styrs av sina drifter och erfar historien in på kroppen. Inte minst ska Maria Ortman ha en eloge för en översättning som aldrig svävar på målet. En roman att ge sig hän åt och läsa om. 

Victor Malm

Lena Andersson - Egenmäktigt förfarande

Det är inte många böcker som jag rekommenderat till lika många vänner som Anderssons. Inte bara till dem med relationsbekymmer – till alla! Precisionen hon skriver med kommer kärleksrelationen så nära att själva dess nervsystem läggs i dagen. Det gör riktigt jäkla ont att läsa, men när man är färdig kommer en känsla av renhet. Som om man befriats från något, utan att veta vad. Eller kanske: Andersson låter sin läsare förstå att han eller hon inte är unik. Och därför inte ensam. Är inte det trösterikt?

Lars Jakobson - John & Denise

Det är möjligt att Lars Jakobson är den bästa prosaförfattaren i sin generation, kanske i hela Sverige. "John & Denise" är en perfekt introduktion till den som är nyfiken. Det är nämligen en kort sak, och för att vara en jakobsonare förhållandevis rakt berättad. Två unga människor, kärlek, brev, död, drömmar. Men framför allt är det romanens lätta, men djupa, sorg som fångar. Samma sorg man kan känna när man går ensam genom Lund en söndagseftermiddag, det regnar, och man undrar vart alla tagit vägen.

Helena Österlund - Kari 1983

Årets kanske skickligaste och stilistiskt starkaste roman. Genom utmattande omtagningar beskriver Österlund samma plats och samma ting och samma tankar om och om igen. Scenen: en flicka vid en sjö, några tallar runt henne. Konkretionen är så stark att den tjocknar och jäser i en, ungefär som när man läser Thomas Bernhards "Gamla mästare". Men precis som Bernhard bakar Österlund in en hisnande vacker förlösning i sin roman, som mot slutet ger den tålmodiga läsaren rejäl belöning.

Tore Renberg - Vi ses i morgen

Några få dagar. September, Norge, Stavanger, oljepengar. Lite drygt tio olika människor. 600 sidor. Och en energi så stark att sidorna känns som filmrutor. Renberg, som kanske mest är känd som Tore från "Min kamp"-sviten, har skrivit en sanslöst bra roman. Genom att följa ett antal människor som av slumpen snärjs in i varandras liv under några få dagar, skriver han om en vardag som antänds av våld och girighet. Något att läsa för alla som roar sig med att tala om romanens död, tv-serier och så vidare. 

Niklas Qvarnström

Fulcanelli - Katedralernas mysterium

En esoterisk fransk klassiker från 1926, om de gotiska katedralernas gåtfulla bildspråk och långtifrån entydigt kristna symboler. Med kulturhistoriskt kunnande, och aristokratisk nonchalans inför gängse uppfattningar, avtäcks innebörden i den tysta bok, "med tunga blad av sten", i vilken senmedeltidens bildhuggare enligt författaren skildrade stegen i det stora alkemiska verket. Ingen vet vem Fulcanelli var. Många har sökt det som somliga menar att han fann: hemligheternas hemlighet och sanningen om livets innersta väsen.

Fabian Kastner - Lekmannen

Romanen är ett formfulländat exempel på "psykotisk realism", baserat på den tyske domaren och mentalpatienten Daniel Paul Schrebers häpnadsväckande skrift "Denkwürdigkeiten eines Nervenkranken" från 1903. "Lekmannen" är en rörande, rolig och skrämmande roman som lyckas med vad Sigmund Freud, och andra som intresserat sig för Schrebers och liknande fall, gått bet på: att göra själva psykosen rättvisa i all dess plågsamma prakt.

Enrique Vila-Matas - Dublinesk

En pensionerad spansk förläggare upplever hur Gutenberg-eran håller på att avlösas av den digitala tidsåldern och reser till Dublin för att under ceremoniella former begrava den tryckta litteraturen. Men att dödförklara är också att tillerkänna liv; det dröjer inte länge förrän Ordet blir kött och de begravda fantasiskapelserna börjar avteckna sig i förläggarens omgivning. Ännu en i raden av romaner (av "Spaniens mest betydande samtida författare" enligt The New Yorker) om litteratur som förbannelse och frälsning.

Thomas Bernhard - Frost

Den monomane österrikiske författaren och Österrikehataren Thomas Bernhards debutroman från 1963 – om en AT-läkare i Alperna som får i uppdrag att observera den oberäknelige målaren Strauch. En man vars vansinne inte går att bota, men däremot är smittsamt. Det får berättaren erfara. I likhet med författaren: den särpräglade stil Thomas Bernhard kom att renodla i mer än femtio böcker och pjäser växer undan för undan fram i de citatvänliga orimligheter som Strauchs monologer består av.

Patrik Svensson

Zadie Smith - NW

En "Ulysses" i 2000-talets nordvästra London, med två av de mest originella och trovärdiga kvinnoporträtten på länge. Och med en stil och ett språk som fullkomligt sprakar av begåvning och lekfullhet. Och med en alldeles unik blick för hur klass manifesterar sig i dagens urbana liv. Och med en formmässig experimentlusta som tar hennes författarskap in i något helt nytt. Det är inte alldeles lätt att jämföra, och kanske inte heller nödvändigt, men "NW" kan mycket väl vara Zadie Smiths bästa roman hittills.

Philipp Meyer - Sonen

Vilda västern har väl inte varit så våldsam, brutal, vacker, sorglig, episk, storslagen och spännande sedan John Fords tid. Philipp Meyers enorma släktsaga om familjen McCulloughs hundrafemtioåriga resa till makt och rikedom i nybyggarnas Texas är årets mest uppslukande läsning. Och dessutom med en nästan antropologisk detaljrikedom i allt från oljeborrningsteknik, buffelskinnsberedning och hur man lämpligast berövar någon på skalpen.

Maurice Sendak - My Brother's Book

Maurice Sendaks sista bok var en fantastiskt vacker berättelse om saknad, syskonkärlek och bitvänliga näsor. Den handlade om två bröder som förlorar varandra i ett förtrollande akvarellfärgat landskap. Den handlade mer specifikt om Maurice själv och hans älskade, saknade bäste vän och storebror Jack som gick bort 1995. Maurice Sendak följde efter i maj 2012. "My Brother's Book" är hans sorglösa dröm om att få återförenas med sin bror. Och ett stillsamt farväl till alla oss andra.

Chad Harbach - Spelets konst

En roman om baseball? Ja, samt om psykologi, kärlek, ensamhet, ungdom, åldrande, filosofi, moral, vänskap, sex och Herman Melville. Chad Harbachs debutroman om den märklige särlingen Henry Skrimshanders uppgång och fall inom amerikansk collagebaseball är den sortens bladvändare du läser ungefär på samma sätt som ett barn trycker i sig en mjukglass en sommardag. Samtidigt som du lär dig mer än du visste att du ville veta om både baseball och livet. 

Oline Stig

Kristoffer Leandoer - September

Kristoffer Leandoers mor föddes 1936 och dog i cancer 42 år gammal, när Leandoer själv var sexton år. Romanen "September" handlar om hennes liv. Vi får följa henne genom barndomens ensamhet och rädslor, ungdomens drömmar, kärleken. Familjelivet i radhusidyllen, vardagens kvävningsrisk och lyckorus, de ständiga slitningarna mellan den hon vill vara och den hon är. Det är inte mycket yttre dramatik. Men Leandoer skriver fram livets alla nyanser och får det att bli alldeles särskilt och skimrande.

Alice Munro - Brinnande livet

Om man aldrig har läst henne är det dags. Inte bara för att hon har fått Nobelpriset och för att man bör läsa årets Nobelpristagare, utan helt enkelt för att hon är så bra. På frågan om vilken bok man ska börja med har Munro själv föreslagit den senaste, "Brinnande livet". Det är inget dumt förslag. Man kan starta mitt i, det är fördelen med en novellsamling. Långnovellen "Tåg" eller "Amundsen" är mitt hetaste tips. Eller om man vill veta något om Munro själv: de fyra självbiografiska texterna som avslutar boken.

Kim Leine - Profeterna vid Evighetsfjorden

Prästen Morten Falck lämnar Köpenhamn år 1787 och färdas till kolonin Sukkertoppen för att sprida den kristna läran bland infödingarna. När han kommer i land får han veta att hans föregångare hängt sig och att de flesta danskar i kolonin är helt försupna och korrupta. Och bland de infödda grönländarna gror missnöjet. Att läsa den danske författaren Kim Leines fjärde roman är en nästan fysisk upplevelse. Det är ett stycke nordisk kolonialhistoria som blottläggs med ett snitt rakt i smärtnerven.

Chimamanda Ngozi Adichie - Americanah

Chimamanda Ngozi Adichie delar sin tid mellan Nigeria och USA och hennes senaste novellsamling, "Det där som nästan kväver dig", var oerhört formsäkra och svidande bra skildringar av afrikanska kvinnors exiltillvaro i det förlovade landet. Nu kommer romanen på samma tema. Det handlar om Ifemelu, som kommer till USA som tonåring och upptäcker att hon är svart. "Americanah" är rolig, berörande, smart och lärorik. En sällsamt lyckad korsning av underhållning, samhällskritik och god litteratur, helt enkelt.

Karin Arbsjö

Kim Leine - Profeterna vid Evighetsfjorden

Var går gränsen för en människas frihet i förhållande till andras? I Kim Leines mustiga roman, som tilldelades Nordiska Rådets litteraturpris, reser den norskdanske prästen Morten Falck, uppfylld av upplysningsidéer, vid slutet av 1700-talet för att missionera på Grönland. Han blir en del av kolonins perversa system men träffar också profeterna som skapat ett eget samhälle fritt från danskarna. Romanen är över 500 sidor men är svår att lägga ifrån sig — den gör grönländska gemensamhetshus lika levande som gyttret på Köpenhamns gator.

Athena Farrokhzad - Vitsvit

En mor, en far och en bror turas om att påstå saker om diktens jag. De bildar en kör som bråkar om familjelojalitet, migration och minnen från en revolution. Dikten har en strikt form och texten är satt med vita bokstäver på svart bakgrund. Den är lika hård som en diamant men också lika mångfacetterad. "Jag skriver för att möjliggöra en syster", sa Athena Farrokhzad när jag intervjuade henne. "Vitsvit" är komplex, vacker och alarmerande angelägen.

Guy Standing - Prekariatet

Den brittiska utvecklingsekonomen Guy Standing beskriver i "Prekariatet" vår tids system för arbetskraft. Han skildrar framväxten av en ny, global klass som lever i ett överskott av information och ett underskott av trygghet, och hur dessa arbetstagares möjlighet till inflytande över sina liv stryps i flexibilitetens namn. Även om man inte vill gå så långt som att utropa arbetarklassens död och prekariatets inträde i dess ställe, var Standings lägesbeskrivning omistlig läsning 2013.

Monika Fagerholm - Lola uppochner

Ett mord, en passagerarfärja som går på grund och en finsk skärgårdsbygd full av hemligheter. Monika Fagerholm närmar sig deckargenren i sin senaste roman, men hennes suggestiva och musikaliska språk är sig likt. Hon skildrar förlorad oskuld, bortlängtan och trasiga levnadsöden på ett sätt som gör en andlös. Trots att "Lola uppochner" inte når upp till samma nivå som "Den amerikanska flickan" och "Glitterscenen" är den tveklöst en av de böcker jag har njutit mest av att läsa i år.

Per Svensson

Svetlana Aleksijevitj - Tiden second hand

Hur kan man tala nostalgiskt om den storslagna drömmen, den varma gemenskapen i de kultiverade köken, och samtidigt vittna om helvetet, deportationerna, tortyren och svälten? Det är den sovjetiska paradoxen. Med "Tiden second hand" avslutar den vitryska dokumentärdiktaren Svetlana Aleksijevitj sin svit om Sovjetmänniskan, "Utopins röster". Det är en monumental mosaik lagd av oräkneliga samtalsskärvor. Hon samlar material som en journalist och skriver som en poet. Vitt skilda stämmor blir till en enda rasande och resignerad röst. Läs henne innan hon fått Nobelpriset!

Rebecka Nordström Graf - Min man dog tusen gånger

Rebecka har åkt till stan för att handla. När hon kommer hem ligger hennes man död i soffan. Han blev 44 år. Ingen, inte heller han själv, hade en aning om att hans hjärta vuxit sig för stort. Gång på gång måste Rebecka berätta om sin mans död för vänner och bekanta, gång på gång dör han på nytt. Rebecka Nordström Graf har skrivit en gripande sorgens loggbok där saknaden och smärtan görs sinnligt detaljskarp: "Jag ligger halvvägs inne i garderoben med ansiktet i hans kläder. De doftar av honom".

Joyce Carol Oates - De fördömda

I "The Falls" ("Fallen")kastar sig brudgummen i Niagarafallen på bröllopsnatten. I "The Accursed" blir bruden lockad bort från altaret av en liderlig Mr Hyde-typ. Man ska akta sig för att bli gift i en Joyce Carol Oates-roman. Däremot bör man unna sig att läsa dem. Nu är det 1905 och fasansfulla saker händer i den aristokratiska universitetsstaden Princeton. Presidenter, diktare och demoner sätter skräck i genrepuritaner. Recenserades entusiastiskt av Stephen King i New York Times i mars. Kom redan ett drygt halvår senare på svenska ("De fördömda").

Dan Josefsson - Mannen som slutade ljuga

Finns det verkligen något mer att säga om fallet Quick? Det visar sig att det finns ett scoop: Margit Norell. Hon var en karismatisk psykoanalytiker och av allt att döma centralgestalten i det sektliknande nätverk som gjorde Thomas Quick till Sveriges mest framgångsrika seriebekännare, en mordutredningarnas baron Münchhausen. Med en kombination av wallraffande och hårt journalistiskt fotarbete har Dan Josefsson blottlagt en häpnadsväckande historia om tomtar, troll och terapi. 

Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Kultur & Nöjen
  • Jul 2013
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu