Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Arrogant kampanj

Kultur & Nöjen. Uppmaningen att visa sin kärlek till Malmö stjäl fokus från stadens verkliga problem – växande klassklyftor. Det menar Anders Ackfeldt och Niklas Bernsand. Rakel Chukri svarar.

I ett Malmö där många människor inte vågar gå ut efter mörkrets inbrott av rädsla för att bli nästa offer för det besinningslösa våld som sedan flera år härjar i staden väljer Sydsvenskan att prioritera stärkandet av varumärket Malmö genom kampanjen ”Vi älskar Malmö”.

Det tyder på en världsfrånvändhet och en arrogans gentemot de människor som direkt eller indirekt har drabbats av våldet eller lever liv som inte överensstämmer med den starkt positiva bild av Malmö som Per Svensson torgfört vid ett flertal tillfällen den senaste veckan.

I en krönika den 24 oktober tar Rakel Chukri fasta på att ordet invandrare förekommit i medierapporteringen kring skotten i Malmö, vilket enligt Chukri kan medföra att det i staden ”skapas ett A-lag och ett B-lag”. För många av oss är det dock uppenbart att ett A-lag och ett B-lag existerar i Malmö sedan länge, att denna uppdelning har socioekonomisk karaktär och att B-laget omfattar även sådana Malmöbor om vilka medierna inte skulle använda i-ordet. Denna verkliga uppdelning har sannolikt mycket lite att göra med förändringar i mediernas begreppsanvändning under de senaste dagarna.

Det är fascinerande hur denna fokusering på språk, ordval, känsloförnimmelser och mediediskurser så fullständigt tycks ha berövat Sydsvenskan känslan för materialitet och verklig lokal förankring.

Med kampanjen ska gängkriminalitet, segregation, ekonomiska orättvisor och dåliga skolresultat bekämpas med andlig kraft genom en knapptryckning på Facebook och inskickade Malmöfoton.

Bland de bilder som Sydsvenskans läsare har uppmanats att posta på nätet återfinns i skrivandets stund inga bilder på något av Hermodsdals undermåliga hyreshus. Att det är B-lagets hyreslägenheter som finansierar A-lagets lyxvåningar i Västra hamnen är ingen nyhet. Våningarna byggdes på order av Malmös politiker som med säkerhet gnuggar händerna åt Sydsvenskans pr-spektakel.

Kultursidesliberalismens fokus på ”bilder”, ”atmosfär”, och ”stämningar” och dess brist på klassperspektiv gör att dess företrädare är hjälplöst förlorade i diskussioner där motståndaren spelar på social medvetenhet. Det är anmärkningsvärt att Per Svensson med dunder och brak förlorade radiodebatten mot SD:s Erik Almqvist i samband med skotten i Malmö. När Svensson från sin utkikspunkt säger att Malmö på trettio år aldrig varit så attraktivt (notera ordets koppling till en varumärkesdiskurs) som idag är det Almqvist som för på tal utanförskap, segregation och djupa sociala klyftor. Almqvist kan därmed enkelt demonstrera hur det liberala försvaret av Malmöbilden hänger i luften.

Man älskar inte en stad och dess invånare genom Facebookkampanjer och varumärkesautism, inte ens om intäkterna från kampanjen går till brottsofferjouren.

Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri svarar

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu