I ett Malmö där många människor inte vågar gå ut efter mörkrets inbrott av
rädsla för att bli nästa offer för det besinningslösa våld som sedan flera
år härjar i staden väljer Sydsvenskan att prioritera stärkandet av
varumärket Malmö genom kampanjen ”Vi älskar Malmö”.
Det tyder på en världsfrånvändhet och en arrogans gentemot de människor som
direkt eller indirekt har drabbats av våldet eller lever liv som inte
överensstämmer med den starkt positiva bild av Malmö som Per Svensson
torgfört vid ett flertal tillfällen den senaste veckan.
I en krönika den 24 oktober tar Rakel Chukri fasta på att ordet invandrare
förekommit i medierapporteringen kring skotten i Malmö, vilket enligt Chukri
kan medföra att det i staden ”skapas ett A-lag och ett B-lag”. För många av
oss är det dock uppenbart att ett A-lag och ett B-lag existerar i Malmö
sedan länge, att denna uppdelning har socioekonomisk karaktär och att
B-laget omfattar även sådana Malmöbor om vilka medierna inte skulle använda
i-ordet. Denna verkliga uppdelning har sannolikt mycket lite att göra med
förändringar i mediernas begreppsanvändning under de senaste dagarna.
Det är fascinerande hur denna fokusering på språk, ordval, känsloförnimmelser
och mediediskurser så fullständigt tycks ha berövat Sydsvenskan känslan för
materialitet och verklig lokal förankring.
Med kampanjen ska gängkriminalitet, segregation, ekonomiska orättvisor och
dåliga skolresultat bekämpas med andlig kraft genom en knapptryckning på
Facebook och inskickade Malmöfoton.
Bland de bilder som Sydsvenskans läsare har uppmanats att posta på nätet
återfinns i skrivandets stund inga bilder på något av Hermodsdals
undermåliga hyreshus. Att det är B-lagets hyreslägenheter som finansierar
A-lagets lyxvåningar i Västra hamnen är ingen nyhet. Våningarna byggdes på
order av Malmös politiker som med säkerhet gnuggar händerna åt Sydsvenskans
pr-spektakel.
Kultursidesliberalismens fokus på ”bilder”, ”atmosfär”, och ”stämningar” och
dess brist på klassperspektiv gör att dess företrädare är hjälplöst
förlorade i diskussioner där motståndaren spelar på social medvetenhet. Det
är anmärkningsvärt att Per Svensson med dunder och brak förlorade
radiodebatten mot SD:s Erik Almqvist i samband med skotten i Malmö. När
Svensson från sin utkikspunkt säger att Malmö på trettio år aldrig varit så
attraktivt (notera ordets koppling till en varumärkesdiskurs) som idag är
det Almqvist som för på tal utanförskap, segregation och djupa sociala
klyftor. Almqvist kan därmed enkelt demonstrera hur det liberala försvaret
av Malmöbilden hänger i luften.
Man älskar inte en stad och dess invånare genom Facebookkampanjer och
varumärkesautism, inte ens om intäkterna från kampanjen går till
brottsofferjouren.
Sydsvenskans
kulturchef Rakel Chukri svarar