Titel: Vad är pengar? Allt du velat veta om världsekonomin men inte vågat fråga om.
Författare: Andreas Cervenka
Förlag: Natur och kultur
Finansmannen Bernard Madoff lockade till sig rika kunder med löften om stora, ständigt växande vinster, i en historisk bluff. När hans son gick till polisen och satte nålen i luftbolaget följde en tragedi av utblottade Hollywoodmiljonärer och självmord. Att Madoff ändå varit kung på Wall Street i tjugo år berodde på människors rädsla för att ställa korkade frågor.
”Förklara för mig som om jag var 13 år gammal” skrev Johanna Koljonen i Dagens Nyheter om den ekonomiska situationen, och jag instämmer.
Lägligt nog ges Svenska Dagbladets Andreas Cervenkas samlade krönikor ut, med underrubriken ”allt du velat veta om världsekonomin men inte vågat fråga om”. På omslagsreklamen hyllas han av Peter Englund och kallas ekonomijournalistikens svar på Tom Wolfe. Det där med Wolfe måste vara en stilistisk syftning, för Cervenka är så förtjust i halvmacho metaforer att man emellanåt blir övermätt. Jag slår upp boken och pekar på måfå: ”till och med en havsanemon med inlärningssvårigheter kan bli en stjärna på aktier”.
I övrigt är texterna det mest underhållande och pedagogiska jag läst om ekonomi. Med start i titelfrågan – vad är pengar? – berättas om hur dollarns koppling till guld klipptes för femtio år sedan och blev till svävande siffror. Om alla samtidigt ställer sig i bankomatkön och tömmer kontot kollapsar bankerna. En skörhet som åter ökat guldefterfrågan de senaste åren.
Redan 2008 satte The Economist rubriken ”Capitalism – was it a good idea?”, och Cervenka är djupt samtidskritisk när han skriver om finansmarknaden och skuldkrisen. Han vänder sig emot att stater skär ner på välfärden för att ge bankerna ännu större lånegarantier, och liknar pensionssystemet vid ett pyramidspel. Smular lustfyllt sönder näringslivets alla argument för vd:ars vansinnesbonusar. Cervenka hänvisar till den senaste forskningen som visar att människan drivs av nyfikenhet, viljan att utvecklas och känslan av att bidra till något större, snarare än Gordon Gekkos girighet.
Intressant och utmärkande för vår tid är att sådana resonemang inte behöver följas av några vänstervisioner. Andreas Cervenka är främst en pragmatiker: Pensionsåldern måste höjas, eller kompenseras med arbetskraftsinvandring. Vi måste sansa oss och betala av de sms- eller bolån vi redan har.
Ibland tangeras reportageformen, på plats i något bankvalv, men jag skulle önska en tydligare närvaro i de villor och arbetsförmedlingar som också är mammons scen.
Och när vi ändå är inne på att revolutionera ekonomijournalistiken, så väntar jag på en motsvarighet till fotbollens ”Offside”. En reportagetidskrift om pengar som dels berättar om börsmode eller vad ett lands konkurs skulle innebära i praktiken, och dels det mänskliga: drömmar, klassresor, uteblivna eller snabba cash. Radikala idéer. Andreas Cervenka får gärna starta den.