Horacio Castellanos Moya, född i Honduras 1957 men uppvuxen i El Salvador,
anses vara en av Centralamerikas intressantaste författare. Han lever i exil
och är för närvarande fristadsförfattare i Pittsburgh, USA. ”Sönderfall” är
den andra av hans romaner som översatts till svenska, den första,
”Sanslöshet”, utkom 2009.
”Sönderfall” är en sorts familjekrönika med två kvinnor, modern Lena, och
dottern Teti, i centrum.
Bokens första tredjedel består till största delen av ett våldsamt gräl mellan
Lena och hennes man, Erasmo Mira Brossa, toppolitiker i det honduranska
nationalistpartiet, inför dottern Tetis bröllop med den tjugo år äldre
salvadoranske kommunisten Clemente. Grälet ger bilden av en hysterisk,
förbittrad hustru, en hänsynslös äkta man och en kuvad dotter, hatad av sin
mor men älskad av sin far. Det slutar med att modern hindrar fadern att
närvara vid dotterns bröllop genom att låsa in honom i badrummet. Efter
bröllopet kommer Teti med sin nyblivne make och tar under sin mors
förbannelser med sig deras tvåårige son, Eris, som Lena och Erasmo tagit
hand om, till El Salvador.
Andra delen av boken är en brevväxling mellan Teti och hennes far. Det så
kallade ”fotbollskriget” mellan Honduras och El Salvador 1969 bryter ut.
Hennes man Clemente blir mördad utan att man förstår varför eller av vem.
Ett kuppförsök avvärjs i El Salvador och Teti kämpar för att skapa sig ett
eget liv.
Sista och tredje delen av boken utspelar sig i Honduras i början av
1990-talet. Lena, änka sedan åtta år tillbaka, drabbas av en hjärnblödning
och inför hennes död samlas släkten: dottern Teti som hon hatar, systern
Berta som hon avskyr, dottersonen Eris som hon avgudar och hans bror
Alfredito som hon föraktar. Skeendet ses genom Matéos, lantarbetare och
hjälpreda på Lenas gård, ögon. När Lena till sist dör och arvet är fördelat,
skingras familjen för vinden.
Språket i ”Sönderfall” är torrt intill torftigt realistiskt: ett brutalt gräl
med alla dess vulgariteter, en brevväxling med sina banala vardagligheter,
en lantarbetares trevande beskrivning av familjen han tjänat. Latinamerikas
berömda magiska realism smyger bara mycket försiktigt förbi någon enstaka
gång på trippande dvärgafötter.
Horacio Castellanos Moya lyckas ändå framställa personerna i boken i all deras
mångfacetterade och oförutsägbara komplexitet.
Fadern, Erasmo, är en kallhamrad realpolitiker på högerkanten, hustrubedragare
med en andra familj bredvid sitt äktenskap med Lena och samtidigt en
kärleksfull pappa till Teti.
Lena är rabiat antikommunist, ond moder, föraktfull överklass men framstår
efterhand också alltmera som ett offer för sin bedräglige man, en stäckt
karriär som poet, ett av sina barns död och för sin klass inlåsta
föreställningsvärld.
Teti genomgår långsamt en förvandling från hjälplös och naiv pappas flicka
till en kvinna som tvingas växa och ta ansvar för sitt och sina barns liv
efter mannens död och som till och med förmår sörja sin döende mamma trots
hennes kärlekslöshet.
Clemente, Tetis kärleksfulle äkta man och den gode fadern till barnen, den
före detta gerillasoldaten som vänt politiken ryggen och i stället ägnat all
sin tid åt Anonyma Alkoholister, antyds ha ett förhållande med hustrun till
en hög militär. Är detta anledningen till att han mördas?
Eris, Lenas avgudade barnbarn och Tetis älskade son, kommer till sin mormors
begravning som alkoholist efter många år under jorden och i exil i Costa
Rica utan kontakt med sin familj.
Hans lillebror, Alfredito, är nog den ende som får en entydig beskrivning som
narkoman och tjuv.
Och alla är människorna i ”Sönderfall” på olika sätt präglade och märkta av de
krig och inbördeskrig som härjat de centralamerikanska staterna under andra
halvan av 1900-talet, av fängslandena, morden, tortyren, kampen mellan
arméerna och gerillarörelserna, dödsskvadronerna, hatet och skräcken,
uppbrotten, flykten, sorgen över de döda och kampen för överlevnad.
På så sätt blir Horacio Castellanos Moyas familjefresk, trots sitt
anspråkslösa format, en historia om vår tid och om Centralamerika i skuggan
av det stora imperiet. Och kanske delvis också en förklaring till hans egen
påtvingade landsflykt.
Jag är gripen, tagen och imponerad.
Mikael Wiehe
artist
Horacio Castellanos Moya lever i exil och är för närvarande
fristadsförfattare i Pittsburgh, USA.foto: Eva Wernlid