Få företeelser speglar sin tid som sexualupplysningsböcker. I 1956 års ”Handledning i sexualundervisning” konstateras att ”det är bättre att tidigt grundlägga ett hem, även om det sker under blygsamma ekonomiska omständigheter, än att under fria former helt överlämna sig åt varandra”. 1973 års ”Ett, tu, tre” är – till synes – progressivare. Där heter kapitlen sådant som ”Mamma och pappa ligger med varandra eller knullar”, foton visar tydligt hur man applicerar en binda, och den unga läsaren lärs att det finns flera sorters familjer: mamma-och-pappa, ensamstående föräldrar och storfamilj. Däremot nämns inte med en stavelse homosexualitet.
Purfärska ”Världens viktigaste bok – om kroppen, känslor och sex” (Ordfront förlag i samarbete med RFSU) är också ett barn av sin tid. Boken, skriven av Nathalie Simonsson, riktar sig till dem i begynnande pubertet och vill vara ”världens bästa storasyskon”. Och en bättre provkarta på vad som är politiskt korrekt i tiden är svår att hitta. Vi kan redan nu gräva ner boken för att framtidens arkeologer ska kunna se vilka attityder som var comme il faut 2012.
Här heter kapitlen sånt som ”Tjejigt och killigt är ett påhitt” och ”Lika för alla, såklart!” En typisk diskussionsfråga: ”Varför kan man inte köpa lyftkranar och samurajsvärd till Barbie?” Teckningarna – utförda i mangastil, som ju lär vara hett hos ungdomen för tillfället – är påfallande noga med att visa hela spektrumet av etniciteter och samlevnadsformer. En tjej som berättar hemma om sin första mens har okommenterat två manliga föräldrar. En tjej i slöja provar behå.
Det är lätt att håna men svårt att kritisera. Även om jag spontant skrattar till åt den övertydliga ambitionen att visa alla marginalgrupper – En kille i permobil! En kortväxt! En svart lärare! En tatuerad lärare! – så vill jag inte att det ska vara på nåt annat sätt. Hade någon 2012 gett ut en bok om pubertetens vedermödor utan att nämna homosexualitet och andra hudfärger än blekrosa så hade jag gissat att denne någon var medlem i Sverigedemokraterna. Bokens ständigt upprepade fras ”du får vara vem du vill” må vara präktig, men vad är alternativet?
Dessutom måste jag påminna mig om det medelklassisolat jag själv lever i, där flator och araber är betydligt mer välkomna än just sverigedemokrater. Utanför Möllevångszonen är det fortfarande okontroversiellt att hävda att pojkar av naturen är bättre på att köra bil. På nätet sitter mången självutnämnd genomskådare och försöker plocka sönder den statsfeminism de tycker sig se när det lagstiftas mot sexuella trakasserier. För dem är ”Världens viktigaste bok” förstås ett rött skynke och ännu ett bevis på att etablissemanget vill pracka på oss jämställdhet och tolerans.
Så skulle ”Världens viktigaste bok”, mot förmodan, inte hjälpa en massa tonåringar så fyller den i alla fall nån funktion när den retar upp antifeministen Pär Ström.