Dagen efter könsbytesoperationen togs bandagen av. Mikael Johansson tittade på sitt snopplösa skrev och ångrade sig direkt. Han tänkte ”vad fan har jag gjort”.
För Orlando Fagin var könsbytet lyckosamt, åtminstone till en början. Han var en av de första i Sverige att genomgå operationen, redan 1967, och tog namnet Isadora. Isadora gifte sig och hade ett lyckligt äktenskap i 11 år, tills sanningen kröp fram.
Idag är båda två män igen.
I Marcus Lindeens timslånga film ”Ångrarna” möts Mikael Johansson och Orlando Fagin i en filmstudio. De samtalar stillsamt, jämför erfarenheter och tittar på diabilder från sina annorlunda liv. Det är betydligt mer spännande än det kanske låter – filmen har väckt stor uppmärksamhet på en rad internationella filmfestivaler.
Regissörens ambition har paradoxalt nog varit att göra en allmängiltig film.
– De flesta har aldrig träffat en person som bytt kön. Men många som har sett filmen har känt igen sig i de spektakulära historierna. Det är många som ångrar ett stort livsval, eller letar efter sin egen identitet. Könsbytet blir nästan en metafor för alla slags stora livsförändringar.
”Ångrarna” har en lång tillblivelsehistoria. Man kan säga att det är en film baserad på en pjäs som har sin grund i ett radioinslag.
– Jag jobbade på ”Flipper” på P3 för några år sedan, och då gjorde vi ett program som handlade om att ångra sig. En av dem som jag intervjuade var Mikael. Efteråt ringde Orlando och berättade sin historia, som är väldigt dramatisk. Han hade aldrig tidigare hört talas om någon annan med samma erfarenheter.
Marcus Lindeen blev fascinerad och skrev en pjäs om de två männen, som hade premiär på Stockholms Stadsteater 2006. Den har återkommit på repertoaren flera gånger och dessutom gått på export. Bland annat har pjäsen satts upp på Nationalteatret i Oslo och Schaubühne i Berlin.
I pjäsen spelades de två männen av skådespelare, men i filmen är det äkta vara. Trots liknande livsöden är Mikael Johansson och Orlando Fagin olika varandra. Mikael har en diffus sexuell läggning och vill inget hellre än att smälta in, att få vara en Svensson. Orlando Fagin är däremot öppet homosexuell och extrovert. Han vill att folk ska lägga märke till honom.
– Ja, de två är otroligt olika varandra. Man får förhoppningsvis en hel del fördomar på skam om personer som byter kön.
Hur vanligt tror du att det är att man ångrar ett könsbyte?
– Det är antagligen ett marginellt problem. Man får genomgå rigorösa undersökningar, och de flesta blir säkert lyckliga. Jag är mer intresserad av vilket tabu det finns kring att ångra sig generellt. Vi vill gärna att livet ska ha en dramaturgi som en Hollywoodfilm. Visst kan man ha problem, men sedan ska man hitta sig själv och få ett happy end. Man vill inte gå tillbaka och ändra på beslut som togs för tio tjugo år sedan. Det borde vara mer tillåtet att ångra sig och göra flera identitetsval.
”Ångrarna” går just nu på Kino i Lund och på Spegeln i Malmö. Filmen visas dessutom på SVT i höst. Annika Gustafssons recension var införd i fredagens tidning och finns på sydsvenskan.se.