Ramsby och Hederos sätter guldkanten på varandra - Sydsvenskan
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Ramsby och Hederos sätter guldkanten på varandra

Ramsby och Hederos sätter guldkanten på varandra

Dygnet Runt. Nina Ramsby är sångerskan från Stockholm med rakat huvud som har blivit misstagen för att vara punkare fast hon inte är det. Hon har många järn i elden och berättar om hur hon ibland kan längta till frukt och grönt på Konsum.

Får jag lov att göra en liten intervju med dig?
– Inför Malmö? Absolut!

Passar det nu?
– Ja, för sjutton! Det är lika bra att köra!

Tänkte det också. Ser att du är online på myspace just nu, så jag gissade att du var hemma.
– Hon sitter framför datorn hela dagarna...

Sitter du mycket där?
– Jag har precis kommit hem från en vecka i Hälsingland, jag har haft semester där. Så nu kopplade jag upp mig för att kolla alla comments som haglat in.

Okej. En lätt fråga först.
– Hm?

Vem är du?
– Det är en lätt fråga, eller hur?

Ja, sen kommer de svåra.
– Du menar hur gammal jag är, var jag är född och sådär?

Till exempel.
– Jag är trettiofem år. Uppvuxen i Stockholm. Jobbar med grafisk form, är illustratör och fotograf.

Som frilans, eller är du anställd?
– Jag är anställd av mig själv. Jag försöker se musiken som att jag inte ska behöva tjäna pengar på den, så jag inte ska behöva göra val som går emot mina konstnärliga visioner, så att säga.

Så det är musiken som är viktigast, det andra understödjer musiken?
– På sätt och vis, absolut. Med det menar jag inte att jag inte tjänar pengar på musiken, eller att jag inte vill göra det, utan det är snarare så att jag inte ska behöva ta beslut utifrån det, och då måste man ha ett arbete som liksom gör att man inte har den osäkerheten. Så därför har jag uppdragsgivare när det kommit till grafisk formgivning, foto och den biten, vilket jag egentligen inte har när jag är artist. Fast det är klart, när jag turnerar med Stefan Sundström så är det ju ändå som ett uppdrag, men det är ändå något jag har valt och vill göra.

Det låter som att du har det rätt bra. Jag menar, att du har ordnat det rätt bra för dig.
– Det kan vara lite så här, om jag ska negga kring det. Jag känner nu efter femton års tid i ett vuxet liv att jag har hittat ett slags balans och ett sätt och en arbetssituation som känns väldigt bra och trygg på många sätt och vis. Men samtidigt måste jag jonglera rätt mycket, och det kan vara både stimulerande men också väldigt förvirrande. Jag har det bra, men när hetsen blir för stark kan jag ha drömmar om att få ansvara för frukt och grönt på Konsum.

När var du anställd från nio till fem senast?
– Det var när IT-bubblan sprack där tvåtusen, då jobbade jag på ett IT-företag som webformgivare. Sen sprack bubblan, och därmed min anställningsform.

Men det är till frukt och grönt du kan längta, och inte tillbaka till IT-bubblan?
– Nä, inte till IT-bubblan!

Nu kommer du till Jeriko med Martin Hederos och spelar. Är ni ett par privat också?
– Du menar om vi är vänner, eller till och med tillsammans?

Till och med det.
– Nä, det är vi faktiskt inte. Vi umgås jättemycket privat också, om man kallar musiken inte privat, men det går nog ihop väldigt mycket för vår del, det är ett jäkla massa tjattrande, och sen spelar vi lite.

Hur har ni hittat varandra?
– Genom gemensamma vänner. Vi stötte på varandra och började babbla om musik. Det var kring tvåtusen vi träffades ordentligt första gången.

Är ni inte trötta på varandra?
– Jag tror vi skulle göra det om vi konstant hängde upp oss på varandra, men Martin har ju sina projekt och jag har mina. Så vi hinner inte riktigt göra det. Men det skulle vi säkert kunna göra annars, vi är båda två väldigt intensiva människor. Men nu får vi guldkanten av varandra.

Vad ska ni spela på Jeriko?
– Vi ska spela från våra två skivor Visorna och Jazzen.

Och är det visjazz ni håller på med, eller vad ska man kalla musiken? Jag har ingen direkt koll.
– Vet fan alltså, kanske de där titlarna är det enda som är lite humoristiskt från vår sida när det gäller musiken. Det är aldrig någon musiker som vill kategorisera sig. Att vi döpte dem till Visorna och Jazzen var någon slags konstig dubbelhumor som inte går att förklara, eller som kanske inte ens når fram.

Men ni tycker i alla fall att det är kul?
– Vi tycker det är kul. Eller har i alla fall tyckt en gång i tiden.

Vad ska tredje plattan heta så småningom?
– Det blir nog Konstmusiken. Nä. Hahaha. Det kanske blir Martin och Nina, jag vet inte. Jag har blivit omnämnd som vissångerska i pressen, och jazzsångerska också, vilket känns lite konstigt.

Du är inte en gammal punkare som gått och blivit vissångerska på gamla dar? Det verkar ju bli så för en del. Har du någon punkbakgrund?
–Nä, men det är många som verkar tro det. Det står till och med i en del artiklar att jag är gammal punkare.

Varför det? Ser du ut som en punkare?
–Det tror jag inte. Jag har i och för sig rakad skalle, men det har inget med mina punkrötter som inte existerar att göra. Jag har mer r’n’b och soulrötter.

Tack, nu är det slut. Då får du komma ner till Malmö och ha en god spelning på Jeriko.
– Tack. Kommer du och kollar, eller?

Ibland säger jag att jag ska komma, men så kommer jag aldrig. Så jag vågar inte lova. Men kanske.
– Gör vad du känner för den dagen.

................................................................................................................

Konsert
Vad?
Nina Ramsby och Martin Hederos spelar låtar från skivorna ”Visorna” och ”Jazzen”.
Var? Jeriko i Malmö.
När? Fredagen den 11 maj.
Annons:
Annons:
Följ Vad är detta?
Här kan du följa ämnen eller skribenter som du är intresserad av. När du valt ett ämne hittar du de senaste artiklarna i din personliga meny, högst upp till höger på sidan. Där kan du också ta bort ämnen du inte längre vill följa. Du måste vara inloggad för att använda funktionen.
  • Kultur & Nöjen
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu