För de flesta musiker är själva musiken målet och meningen.
Det gäller inte Femi Kuti. Efter 90 sekunders intervju med honom kliver politiken in i samtalet. Och sedan stannar den där.
– Jag sätter press på de nigerianska politikerna med mina sånger, säger Femi Kuti rättframt.
För Kuti är musiken ett verktyg med vilket man kan gå på korruption och orättvisor.
– Att skriva låtar tar tid för mig, säger han eftertänksamt. Texterna ska vara giltiga och betyda något även om tio år. Och när du skriver politiska sånger måste du se till att det du säger är korrekt och att du vet vem du utmanar.
Femi Kuti skulle kunna bo varsomhelst i världen, men han stannar kvar i Nigerias huvudstad Lagos, där han liksom fadern driver klubben The Shrine, en nagel i ögat på myndigheterna. I Lagos är elektricitet en sällsynthet, vägarna dåliga, skolorna för få och brottsligheten hög. Femi Kuti återkommer hela tiden till grundproblemet: korruptionen bland de styrande.
– Den är enorm! Politikerna har blivit smartare, de är bättre utbildade än tidigare generationers politiker och skickligare på att dölja korruptionen. En politiker bygger en skola och ser till att det märks och då blir alla glada och glömmer bort allt som INTE görs.
Kuti konstaterar att många afrikaner inte är medvetna om hur djup korruptionen är och vilka skador den orsakar. Omedvetenheten är resultatet av många års politiskt förtryck och religionernas påverkan, enligt Femi Kuti.
– Det finns olika rörelser för förbättring här, men de brukar vara enfrågerörelser.
Framför allt många unga i Nigeria är besvikna och hungriga och önskar en total förändring av hur landets styrs, säger Femi Kuti. Men just nu ser han inte någon samlad rörelse i landet, alltför många religiösa och etniska grupper vill olika saker.
– Min musik är till för att åstadkomma förändring, höja folks medvetande och inte minst trösta. Jag får många bekräftelser på att det fungerar.
Femi Kutis far Fela var från 60-talet och framåt en av Afrikas mest kända och dynamiska artister, och definitivt den mest kände provokatören bland dem. Han utmanade myndigheterna i åratal, på olika sätt, och fick betala ett högt personligt pris för det, i form av misshandel och fängelsevistelser. Parallellt var Fela Kuti en musikalisk pionjär som smälte samman jazz, funk och västafrikansk musik till en ny stil, afrobeat.
– Jag lärde mig massor av honom, berättar Femi Kuti. Som barn suger man i sig som en svamp och som tonåring spelade jag i och ledde hans band.
Fela Kuti instruerade sällan sin son att göra si eller så, saker och ting sjönk omedvetet in i Femi ändå. Det gällde både musik och rättvisekampen.
– Han visade mig på böcker att läsa, av Malcolm X, Lumumba, Nkrumah och Martin Luther King, och berättade många historier som inspirerade mig.
Femi Kuti påpekar att han även lärde sig viktiga saker av sin mor Remilekun Taylor, inte minst att till skillnad från sin hetsige far hålla sig lugn och cool. Idag kan han se att vissa av faderns handlingar i ilska ledde fel, men samtidigt var Fela Kuti en förebild genom sitt mod.
– Mod kan du inte lära ut. Men jag har sett honom stå och utmana poliser, som pojke var jag rädd att de skulle döda honom. Nu som vuxen förstår jag varför han var så arg och gjorde som han gjorde. Och jag säger också ”fuck you” till hotfulla poliser.