På andra våningen på Universitetsbiblioteket i Lund trängs de på två motsatta hyllväggar. Hundratals telefonkataloger. Hundratusentals tunna sidor. Miljoner namn och nummer.
Katalogerna är sorterade kronologiskt. När ena hyllväggen tar slut, någon gång i mitten av 1900-talet, fortsätter katalogerna på den motsatta sidan, så att samlingen tar formen av ett U.
– Släktforskare och miljöförvaltningar brukar komma hit och titta i dem, säger Ulf Nilsson, förstebibliotekarie på UB.
– Vet ni varför miljöförvaltningar är intresserade av telefonkataloger? Jo, för att få veta på vilka adresser det har funnits garverier och tandläkare. Det är ett sätt att spåra deras utsläpp.
Sådant som handlar om det förgångna, med andra ord.
Ulf Nilsson sätter vänster hand på den första katalogen i hyllan – 1884 – samtidigt som han med höger hand når den motsatta sidan, där katalogerna från 2012 avslutar samlingen.
Så omfamnar man en epok som är på väg att dö ut.
Redan förra året började Eniro, företaget som ger ut katalogerna, att fasa ut telefonkatalogen genom att sluta trycka de sidor som listar privatpersoner i Malmö och Göteborg. I år går Stockholmssidorna samma öde till mötes. Mindre än en tredjedel av befolkningen använder katalogen en eller flera gånger i månaden, meddelar Agneta Ljunggren på Eniros informationsavdelning.
Det finns en scen i komedin ”The Jerk” från 1979 där Steve Martins karaktär, Navin Johnson, sliter upp den senaste upplagan av telefonkatalogen för att leta upp sitt namn. ”Den nya telefonkatalogen är här, den nya telefonkatalogen är här”, ropar han triumferande.
Hans kollega på macken där han jobbar stirrar förbryllat på honom och säger: ”Jag önskar att jag kunde bli lika exalterad över ingenting.”
”Ingenting? Skämtar du?” ropar Steve Martin. ”Sida 73, Johnson Navin R! Jag är någon nu. Miljoner människor tittar i den här boken varje dag! Det är den här typen av spontan publicitet, ens namn i tryck, som gör folk till något!”
Det är inte bara på skämt. Vilka som står med i telefonkatalogen, eller snarare vilka som inte står med, säger något om samhället. Mellan de hårt packade raderna av namn, adresser, titlar och nummer trängs också en frånvaro. Hemliga telefonnummer, skyddade identiteter, papperslösa, kungen. Människor som av olika anledningar står vid sidan om samhället.
Ibland står de som står vid sidan om också med. Som i telefonkatalogen över Stockholm från 1926. Efter Göransson, Göransson, Göransson, plötsligt Göring Hermann, Odengatan 23.
Jag mejlar Isto Huvila, informationsvetare vid Uppsala universitet. Han har bland annat forskat om organisering och hantering av kunskap och information. Jag får ett svar som handlar om kataloger som ett sätt att kontrollera och behärska.
”Den som har och skapar katalogen kontrollerar det som finns och kan hittas. Bara katalogiserade böcker kan hittas i ett bibliotek och bara katalogiserade människor i befolkningsregistret finns”, skriver han.
Strävan att katalogisera går långt tillbaka i tiden, och Isto Huvila påpekar att det finns de som till och med menar att viljan att organisera information är ett inbyggt beteende hos människan. Det handlar om att försöka hantera världen genom att skaffa, eller kanske ännu hellre skapa, en helhetsbild, skriver han.
Författaren och ljudkonstnären Pär Thörn börjar resonera i liknande banor när jag ringer honom i Berlin.
– Att katalogisera och kategorisera är ett sätt att få ordning på något som egentligen är kaosartat. Det finns något rörande i det, att få kontroll över tingen och kontroll över omvärlden. Det man alltid kan veta är att en benämning också är felaktig, åtminstone inte fullständig, säger han.
Pär Thörn har två olika relationer till kataloger. Som författare har han arbetat med listor och kataloger som ett litterärt uttryck. Som brevbärare har han burit hem kataloger till människor i Malmö.
– Telefonkatalogen var inte så betungande. Man hade två, tre veckor på sig, vill jag minnas, så man tog kanske tjugo hushåll åt gången. Mina minnen av Ikea-katalogen är mycket värre. Det var mer hardcore. Telefonkatalogen skulle man bara lägga nere i trappen.
Har du använt just telefonkatalogen i ditt skapande?
– Jag har använt den som ett sätt att komma på namn. Genom att slå på måfå i katalogen hittade jag till exempel företaget Järn i Offentlig Miljö Gunnar Löfberg AB som jag använde i ett hörspel. Det är ett sådant bra namn som jag aldrig skulle kunna komma på själv!
Vad har katalogformen gett dig i ditt skrivande?
– Den har gett mig friheten, som också existerar i en telefonkatalog, till ett icke hierarkiskt skrivande. En lista kan hoppa mellan dammtuss och kärnvapensprängning. Argentina och Azerbajdzjan ligger plötsligt nära varandra. I en traditionell berättelse hade man behövt lägga in en resa. Det är något jag har kunnat undvika.
Pär Thörn ser telefonkatalogen som ett uttryck för ett annat Sverige.
– Jag tänker på sidan ”Om kriget kommer”. Det fanns också listor över viktiga telefonnummer längst fram. Hundra nummer till en jävla massa olika saker, som Statens konstråd och Invest in Sweden Agency.
Telefonkatalogen har även fascinerat konstnären Ella Tillema från Malmö. Hon har skapat sin egen katalog, ”Telefonkatalogen”, som i oktober kommer att ställas ut på Galleriet i Malmö.
I katalogen listar hon telefonnummer till Afa, polisen, Nationalsocialistisk Front, en självmordsklinik i Schweiz, psykakuten. Och så vidare.
– Jag ville att min telefonkatalog skulle innehålla samhällsinformation som säger något om vår samtid.
Hon påpekar att många av numren, som är autentiska, går till organisationer och personer som ofta är varandras motpoler.
– Det är inte bara ett gäng namn. Det var viktigt för mig att det ena sa något om det andra bara genom ställa dem bredvid varandra. Som när en vanlig förskola står bredvid ett riskkapitalbolag, säger Ella Tillema.
Telefonkatalogen kan ”säga” olika saker. Om vår samtid, om oss själva, om vårt samhälle. Men hur låter den?
Experimentmusikern Sven-Åke Johansson, verksam i Berlin, började någon gång på 1980-talet att slå ihop kataloger med en smäll, eller ruska dem för att få fram ett skallrande ljud.
– Det var teatraliskt intressant. Sedan kom jag på att jag kunde sätta dem på notställ och slå upp dem på olika ställen och därmed få fyra olika tjocka slagsidor. Man kan variera det i oändlighet. Det blir nästan ett slags melodiska trummor, säger han.
Nu åker han runt till olika städer och spelar på deras respektive telefonkataloger. ”Das Telefonbuchstück”, heter stycket som han framför.
– Telefonkatalogen är en enastående källa till mycket djupa klanger som ett vanligt batteri inte kan erbjuda. Slår man ihop dem får man en åskliknande klang, ett mullrande djupt ljud. Har man sex blad på ena sidan, och resten på andra, får man en djup klang på ena sidan förenat med en hög tonalitet på andra.
Men Sven-Åke Johansson har börjat få problem. I många av de städer han spelar i har telefonkatalogerna blivit allt tunnare, och därmed odugliga att spela på.
Så han får släpa med sig sina två favoritkataloger i stället.
– Jag ska spela i Antwerpen i september, och skulle ha använt deras böcker. Men så meddelades tjockleken, så jag får ta mina gamla kataloger över Västberlin från 1980-talet. De har aldrig varit tjockare än då, och är ganska tunga.
Enligt Agneta Ljunggren på Eniro finns det ingen tidsplan för ett totalt avskaffande av den tryckta telefonkatalogen i Sverige.
– Vi ser att användandet går ner i takt med att det digitala användandet går upp. Och kanske finns det en brytpunkt någon stans längre fram. Det är affärsmässiga beslut som kommer att avgöra.
Att information blir digital förändrar inte bara sättet att leta efter människors telefonnummer.
Enligt Isto Huvila på Uppsala universitet är internet i sig på sätt och vis också en katalog. Men den är inte särskilt systematisk och entydig att navigera i. Helhetsbilden försvinner. Kunskap relativiseras. ”En katalog är inte bara en representation av verkligheten, utan den påverkar oss och våra beslut. Även om helheten var bristfällig var den var gemensam för en större grupp människor vilket hade vissa fördelar”, skriver han.
Pär Thörn säger att han känner sig klar med telefonkatalogen.
– Jag vet inte om jag kommer att sakna den. Jag har ingen katalog här. Men när jag gick förbi posten såg jag att de hade den där, och jag tänkte, vad fan, kanske att man skulle ta med sig en. Den är ju mäktig. En tjock bok, med oerhört tunna papper.