Ingen stad förutom Stockholm lär ha så många bokförlag som Lund och får vi tro
Oline Stig växer nya småförlag upp ”som svampar ur jorden” (3.2). Hon
konstaterar också: ”Stan vimlar av yrkesverksamma författare och
översättare”. Det är ”kulturhärden” Lund.
Likafullt är det med en skammens rodnad som Oline Stig talar om för vänner att
hon bor i Lund. Där ”händer” inget och därför pläderar hon för inrättandet
av ett litteraturhus.
Alla dessa ”hus” är ett ganska nytt påfund. Ordet ”kulturhus” finns inte med i
den tionde upplagan av SAOL. Däremot finns ordet ”kulturhärd”. Det
utmönstrades i senare upplagor och ersattes av ”kultursekreterare”,
”kultursatsning”, ”kulturfestival” et cetera.
Förmodligen är det inte alls defaitism eller sorg som Oline Stig påträffat hos
Lundabor ”då vi missade racet om Kulturhuvudstadsåret”. Snarare är det en
leda inför prestigetävlingar med andra kommuner, ”festivaler” och
pseudoarrangemang.
Oline Stig vädjar till politikerna i Lund. I Stockholm räknar man tydligen med
finansiering från förlagen för det planerade litteraturhuset.
Den så ofta profetiske Karl Kraus skrev om sin tids politiker: ”Av en stad som
jag skall kunna leva i fordrar jag: asfalt, gatusopning, portnycklar,
centralvärme, varmvatten. Gemytlig kan jag vara själv.”
Då Oline Stig efterlyser ”händelser” tänker hon i samma kategorier som
kulturpolitikerna, då de förbereder nästa festival. Istället måste hon fråga
sig varför Lunds centrum ser ut som ett kommunalt Disneyland. Inget
litteraturhus i världen förändrar denna struktur.
Göran Lundstedt
litteraturvetare och kritiker