Romanförlagan hade ärrade veteraner från Främlingslegionen plus flygplansflottan på en fransk militärbas i Djibouti som backade upp Hamiltons och vännen Pierre Tanguys fritagning av den senares dotter i fångenskap hos en terroristsponsrande saudisk prins.

I filmen återstår bara fyra minst sagt osannolika supersoldater: söndagsskolekammade Hamilton (Mikael Persbrandt), palestinska mandelögonfägringen Mouna (Saba Mubarak), spinkige ex-soldaten Patrik (Peter Eggers) och en försupen och kedjerökande Pierre (Reuben Sallmander).

Resultatet har blivit den hittills lataste och fånigaste av alla Hamiltonfilmer. Bokens åttiotalsactionrevival – en mix av ”Inte utan min dotter” och ”Rambo II” – har bantats ner till en genant och lite rörande tafatt skolteaterversion av ”The Expendables”. Från den turistliknande inflygningen över Saudiarabien, vars högteknologiska luftförsvar tog ledigt just den dagen, till joggingturen med arabmassaker i den saudiske prinsens slott ser det ut som ett klippcollage ur trailrarna till gamla c-filmer i de tidigaste videobutikerna.

Skurkarna får visserligen stöd av ett CIA på dubbelmoraliskt högvarv och sagans goda fé visar sig vara en saudisk minister.

I övrigt skulle det kunna vara skräpfilmsregissören Mats Helge Olssons comeback efter några decennier i frysboxen.