En halvkass film kan också vara en stor bioupplevelse.
Själv sitter jag på helspänn på Moriskan när Malmö Arab Film Festival (Maff) visar det egyptiska ”Seventh Heaven” – ett ojämnt kärleksdrama med smörigt soundtrack och några skrattretande melodramatiska vändningar. Men filmen är en fascinerande inblick i egyptiskt vardagsliv och fungerar som en skön genomsköljning av ögon som dagligen grumlas av nyhetssändningar om islamister och arabiska stereotyper i amerikansk film och tv.
Maff, som avslutas ikväll, gör det som en filmfestival gör bäst. Ger oss motbilder vi inte får se någon annanstans. Just det att många av filmerna inte är tänkta för export – de flirtar varken med en västerländsk publik eller med fina europeiska filmfestivaler – gör dem desto mer spännande. Det här är debattivriga vardagsdramer gjorda för att locka en inhemsk medelklasspublik till biograferna.
Flera av filmerna på Maff har ett par år på nacken och ofta förvånas man över hur högt i tak det var redan före den arabiska våren.
Ta till exempel egyptiska ”Lust”, i regi av Khaled El Hagar. Filmen utspelar sig i ett fattigkvarter i Alexandria, och skildrar en makthungrig mor som anlitar grannarna för att övervaka hennes vackra döttrars kärleksliv. Till slut tröttnar alla på kvinnans intriger, och låter henne dö under ett epileptiskt anfall.
Det är lätt att läsa historien som allegori om en förtryckande regim, och filmen visar en allt annat än smickrande sida av Egypten: eländig fattigdom, alkoholism, otrohet och droger. Men ”Lust” passerade inte bara censuren – den valdes också som landets Oscarsbidrag 2011, strax före revolutionen.
Eller ta just ”Seventh Heaven”, i regi av Saad Hendawy, från 2007 – om medelålders kärlek mellan en före detta prostituerad kvinna och en frånskild dervischdansare. Dervischen förklarar att de två är ganska lika; vid sidan av sina religiösa danser har han agerat gigolo åt rika äldre damer. Mot det tilltufsade parets livsvisdom ställs dervischens son, en frustrerad arbetslös man som försöker vinna prestige genom att domptera kvinnorna i sin omgivning. Även om sonen inte är islamist är undertexten tydlig.
Tunga ämnen avhandlas också i ”Kairo 678” (2010) – där kvinnor slår tillbaka mot sextrakasserande män – och Romeo & Julia-historien ”Kairo Exit” (2010), där ungdomar längtar bort från det sociala och religiösa förtrycket.
Alla fyra filmerna är från Egypten, arabvärldens Hollywood. Just nu håller den egyptiska filmindustrin andan i dragkampen mellan radikala och konservativa krafter. I våras dömdes exempelvis den populäre filmkomikern Adel Emam till fängelse för blasfemi efter att ha skämtat om islamister i ”The Terrorist”. Häromveckan frikändes han.
Våras det för den egyptiska filmen? Vi får se – bland annat på Maff nästa år.