Filmbolaget Laika gav oss "Coraline" 2009, redan en klassiker inom dockanimationen.

Nya "ParaNorman" är även den en skräckfilm för de något äldre barnen – men utan samma psykologiska djup och suggestiva stämning som föregångaren.

Antagligen beror det på att mästeranimatören Henry Selick ("Coraline", "The Nightmare Before Christmas") dragit vidare till Pixar.

Den här gången är det en liten pojke, och inte flicka, som går i clinch med det övernaturliga.

Norman bor i en liten stad på USA:s östkust, är besatt av skräckfilm och har dessutom förmågan att se döda människor. Ingen tror på hans vittnesmål; föräldrarna oroas och Norman mobbas i skolan.

När staden ska högtidlighålla en häxbränning på 1700-talet – viktig för ortens turistinkomster – förstår Norman att häxan tänker hämnas genom att väcka de döda. Det blir hans uppgift att rädda invånarna.

Rent tekniskt är "ParaNorman" ett stort kliv framåt jämfört med "Coraline", Laikas dockanimation är nu så bra att den ligger nära strömlinjeformad datoranimation – men den charmigt kantiga och ryckiga egenarten bibehålls, tack och lov.

Storyn är knappast originell, och budskapet simpelt: våga vara dig själv, trots mobbarna. Behållningen ligger främst i det fantastiska hantverket, detaljrikedomen, slapstickjakterna och de underhållande groteskerierna.

Roligast är de ömkliga och grymtande zombierna, som har svårt att hålla fast vid sina kroppsdelar.