Bill Cunningham är inte bara en legendarisk modefotograf. Om man ska tro den fascinerande dokumentären ”Bill Cunningham New York” är han också den mest jordnära och omutliga personen i branschen.

Vid drygt 80 års ålder trampar han fortfarande runt på sin cykel (den 29:e, 28 har blivit stulna) för att fotografera vanliga Manhattan-bor till sitt tidningsuppslag om gatumode i New York Times.

Han känner modehöjdarna, politikerna, societetslejonen och filmstjärnorna – men bor själv i en ungkarlslya utan toalett i Carnegie Hall.

Han plåtar luxuösa mingelfester, men vägrar att låta sig bjudas utan äter alltid i förväg på en billig sylta.

Cunningham bryr sig inte om kändisar, bara om kläder – och just därför både fruktas och respekteras han av the rich and famous (”att bli ignorerad av Bill är döden”, intygar Vogue-drottningen Anna Wintour).

Man behöver inte vara ett dugg modeintresserad för att fångas av den osannolike huvudpersonens liv, men filmen är mer än ett porträtt. Regissören Richard Press ger en snabblektion i modets och modepressens utveckling mot allt större kommers. En hel del tid ägnas Cunninghams färgstarka granne, den nära 100-åriga fotografen, Andy Warhol-musan och krutgumman Editta Sherman – och hur de båda hotas av vräkning då hyresvärden vill göra om deras ateljéer till kontorslokaler.

Det uppmärksammade fallet skildras mer ingående i en annan, kritikerhyllad, dokumentär som släpps på amerikansk dvd i höst, ”Lost Bohemia”.