För att vara bortglömd och död sedan åttio år är den österrikiske författaren Arthur Schnitzler anmärkningsvärt levande. Stanley Kubrick gjorde oss påminda genom ”Eyes Wide Shut” (1999), baserad på Schnitzlers novell ”Rhapsody”.

Schnitzlers pjäser spelas då och då och hans ”Reigen” har genom åren filmats åtskilliga gånger, bland annat som ”Kärlekens hus” (1950) av Max Ophüls, ”Kärlekskarusellen” (1964) av Roger Vadim och den svenska tv-serien ”Ringlek” (1982).

Fernando Meirelles (”Guds stad”, ”The Constant Gardener”) version av ”Reigen”, den multinationella samproduktionen ”360”, kan närmast beskrivas som en romantisk thriller.

Pjäsens lättsamma inslag har hårdnat, det komiska anslaget har ersatts av thrillerns dramaturgi, fast i ett slags inverterad form.

Av pjäsens begränsade rum har Meirelles och manusförfattaren Peter Morgan dragit fördel av samproducenternas nationella krav och utlokaliserat handlingen till en rad europeiska, men också amerikanska, storstäder. Där får otrohet, lust, tvångsbeteende, sex, närhet och saknad ett antal människor att kroka i varandra. De skiljs, möts eller återförenas på livets korsvägar och i ett evigt kretslopp.

Möjligen kan man paradoxalt nog finna det stötande att en ung prostituerad öststatskvinna ingalunda blir det tragiska offer som filmkonventionen så ofta kräver. I övrigt kan man fascineras av en film vars smidiga story och vakna skådespel tar publiken på en resa mot okända mål.