Samma ton går igen i hans författarskap. ”Nick Cave’s Book of Sex and Violence” heter hans kommande bok.

Rockarens samarbete med filmaren John Hillcoat startade redan 1988 med den sällsynt råa och ursinniga ”Ghosts … of the Civil Dead”. Det gick drygt 15 år innan de tog upp tråden igen, med ”The Proposition” som blåste liv i den skendöda västerngenren med en originell berättarrytm och några intressanta karaktärsstudier.

Cave har sagt att han hör musik i huvudet när han skriver och det kan man gott förstå, om än svårare att känna med ”Lawless”. Beatet är inte lika påtagligt, storyn är ”straight”, efter en släktberättelse av Matt Bondurant. Tre bröder Bondurant, hembrännare och hillbillies i Franklin County, Virginia, sätter sig under förbudstiden på 1930-talet upp mot såväl lagen som andra gangstrar. Bröderna viker varken inför auktoriteter eller hot, och tror sig närmast vara odödliga.

Någon djupare reflektion över våldet, dess mekanismer, sociala konsekvenser eller politiska betydelse står inte att finna bortom några vaga floskler om kontrollerad rädsla. Sensmoralen signalerar att den som hänger sig åt fåfänga och högmod också faller i egen grop.

Miljön är utstuderad och skådespeleriet klanderfritt. Ändå förblir ”Lawless” i alla sina ansträngningar mer själlös än laglös, en tämligen konventionell berättelse som på sin höjd engagerar för stunden. Ungefär som ”Boardwalk Empire”, tv-serien med snarlikt ämne.

Det som tränger sig på är soundtracket, påtagligt hillbillyinspirerat med banjo och fiol, av Cave och Warren Ellis. Bland annat märks två versioner av Velvet Undergrounds klassiker ”White Light/White Heat” – en av bluegrassveteranen Ralph Stanley och en annan mer elektrisk av Mark Lanegan. En tydlig vink om att ”Lawless” även är en film om förbudstiden i våra dagar.