Regissörsparet Mårlind & Stein (”Storm”) har hyrts in av producenten Len Wiseman och hustrun/stjärnan Kate Beckinsale. Efter en summering av de första två filmerna (trean ignoreras) fortsätter de hopkoket av ”Matrix”-stajlade kläder och slow motion-stunteffekter, science fiction-muterade monster, såparelationer och ett B-filmsförsök till ”Borta med vinden”-epik i krigsskildringen mellan vampyrer och varulvar.
Den kryogeniskt frysta vampyrhjältinnan Selene (Beckinsale) vaknar efter tolv år till en framtid där brutalistisk betongarkitektur, tredagars skäggstubb och hämndslaktande av fiender till vitsiga repliker har fått en renässans. BDSM-uniformen ligger bekvämt nog bredvid. Undantaget Schwarzeneggers entré i ”Terminator 2” ses nakenhet som en större styggelse än våld. Stjärnor mördar gärna sexigt, men kläderna ska vara på.
Mysterierna kring det skumma läkemedelsföretaget och monsterflickan alla vill åt är ganska genomskinliga, och de cirka 65 minuternas speltid (plus resumé, pseudodokumentär prolog och tio minuters eftertexter) ägnas mest en serie rätt tradiga jakter, slagsmål och vapenorgasmer. De få dialoginslagen kunde lika gärna strykas; en originell hjärtmassage är det enda som sticker ut.
Till gästspelande karaktärsskådespelare som den här gången för in en air av högkultur innan de blir till köttfärs eller bara försvinner hör Stephen Rea och Charles Dance. Att döma av slutet lär del fem vara på gång. Ringer man kanske till Max von Sydow?