Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Från brynja till britpop för Joakim Nätterqvist

Från brynja till britpop för Joakim Nätterqvist
BILD: Foto: Adam Ihse

Från brynja till britpop för Joakim Nätterqvist

Kultur & Nöjen. Galapremiärerna är avbetade, recensenterna har sagt ”Så där”. Nu är det dags för den första Arn-filmen att möta publiken. Huvudrollsinnehavaren Joakim Nätterqvist gör sitt bästa för att behålla sansen när pr-karusellen axar upp.

STOCKHOLM. – Det snurrar i huvudet, säger han.

På juldagen har ”Arn – Tempelriddaren” biopremiär. Allt är elefantiasis med Arn-projektet. Formatet, budgeten, marknadsföringen.

Pressdagen i Stockholm är förlagd till Grand Hôtel, där med få undantag bara internationella celebriteter brukar ge intervjuer.

Joakim Nätterqvist tar plats i en krusidullmöbel i hörnet av ett i övrigt tomt jättegemak. Han har en tjock orange halsduk virad upp till hakan.

Förkyld?

– Nej, jag tycker bara den är fin.

Innan Joakim Nätterqvist blev Arn hade han en karriär som rullade på utan större buller. Efter Teaterhögskolan spelade han titelrollen i SVT-serien ”Stackars Tom” och tillbringade tre och ett halvt år på Stockholms stadsteater, där han gjorde allt från Laertes i ”Hamlet” till Jum-Jum i ”Mio min Mio”. Han har också spelat i Lars Noréns ”Terminal” på turné med Riksteatern – en dröm besannad, kallar han det.

Rollen som Arn har gett honom professionell råg i ryggen.

– Tidigare kände jag att jag måste förställa mig litet för att bli hörd. Nu känner jag att man lyssnar på mig, säger han och tillägger leende: Fast det är ju inte säkert att jag har rätt för det.

Joakim Nätterqvist är ingen medeltidsromantiker och har aldrig frossat i riddarlitteratur. Det finns andra sätt att hitta in i en tempelriddares själ, låter han förstå.

– Det är det som är så fantastiskt med mitt jobb. Med scenografin, kostymerna och landskapet kommer känslan bara automatiskt.

Böckerna om ”Arn” har han fortfarande inte läst. Men han använde dem som uppslagsverk under inspelningen. Och han har resonerat en del med Jan Guillou, som han beskriver som både stöttande och ödmjuk.

– Jag frågade honom om det var något speciellt jag skulle tänka på. Kärleken och religionen, sa han. Vi talade om fäktningen också. Han ville ha det rent och enkelt, som Kurosawa.

Jan Guillou har sagt att han tycker du uttrycker Arns ”milda farlighet”. Är det så du ser på Arn?

– Om man ska likna Arn vid något är det väl mer moraliteten om Envar, Peer Gynt eller ”Lycko-Pers resa”. En man som hela tiden utsätts för saker och ställer sig frågor: ”Varför har jag fått den här gåvan att döda? Varför, när jag bara vill älska och ha fred?” Jag ser honom som en tänkande person. Framför allt har jag undvikit att fråga andra hur de uppfattar Arn. Jag kan inte jobba med en bild. Jag måste hämta honom från mig själv.

”Arn” är Sveriges dyraste filmprojekt genom tiderna. Så man undrar ju: när Joakim Nätterqvist galopperade runt där nere i den marockanska öknen – hände det att han tänkte ”Den här filmen kostar 210 miljoner”?

– Nej, säger han. Men i dag fattar jag inte varför jag inte tänkte så. Det fanns hela tiden en press att det skulle bli bra. Det var ”nu eller aldrig”, ”nu ska vi ge järnet, så att det går att göra sådan här film i framtiden”.

Pressens förväntningar på ”Arn” har varit låga, och när recensionerna kom var de svala. Men förhandsbokningen av biljetter har gått strålande, och projektets exekutive producent Johan Mardell hoppas på minst en miljon biobesökare i Sverige. Det gör Joakim Nätterqvist också.

– Jag tror att ”Arn” kan intressera väldigt många människor, säger han. Den skiljer sig från andra riddarfilmer, inte minst för att den handlar så mycket om Arns kärlek till Cecilia. Och tänk bara på alla hästintresserade. Där har vi en helt ny målgrupp.

Så småningom ska ”Arn” lanseras internationellt. Då blir det nya pr-turer, nya intervjuer.

Hur länge räknar du med att få leva med ”Arn?”

– Det blir väl hela livet – nej, jag har ingen aning. Jag vill gärna följa det här projektet så långt det går. Men vi har inte talat om utlandslanseringen än. Det får vi ta sedan, säger han.

Fast en första punktinsats i den internationella lanseringen är redan gjord. I våras reste en stor delegation – Joakim Nätterqvist var med – till filmfestivalen i Cannes för att visa upp sig själv och en första trailer.

Vad trailern har väckt för intresse vet inte Joakim Nätterqvist. Själv har han i vart fall inte överfallits med internationella rollerbjudanden i dess kölvatten.

Han ser också ett problem med att trailern vilade så tungt på actionscener från inspelningarna i Marocko (som var det enda som fanns att tillgå vid tiden för festivalen), medan den färdiga filmen domineras av kärlekssagan mellan Arn och Cecilia.

De engelsktalande länderna är extremt selektiva, påpekar han. De vill se den internationella versionen innan de bestämmer något.

För alla eventualiteter har Joakim ändå skaffat sig en internationell agent.

– Och nu har jag ju världens bästa showreel – som jag har klippt ihop själv, smått olagligt, av gamla videorullar och annat.

Efter inspelningen av ”Arn” har Joakim Nätterqvist återgått till sina gamla näringar. I höst har han spelat damfotbollstränare i nya SVT-serien ”Häxdansen” (visas på nyåret) och dessutom spelat in den skiva som han fick skjuta på när ”Arn” dök upp.

Skivan, som sorteras i britpop-lådan, har han gjort som en del av duon Soldier and Me, där andra halvan heter Jonas Olofsson. De två lärde känna varandra under Joakims tid på Stockholms stadsteater, där Olofsson är anställd som musiker.

Vilket utrymme tänker du ge musiken framöver?

– En mycket bra fråga. Just nu står vi och stampar. Till att börja med behöver vi en distributör till skivan.

Annons:
Annons:
Filmerna om Arn

Filmerna om Arn bygger på Jan Guillous romaner ”Vägen till Jerusalem”, ”Tempelriddaren” och ”Riket vid vägens slut”.

Den första, ”Arn – Tempelriddaren”, har premiär på juldagen, den andra, ”Arn – Riket vid vägens slut”, hösten 2008.

Filmmaterialet ska också klippas om till en långfilm för den internationella marknaden och en tv-serie för visning i TV4 tidigast 2009.

Huvudrollen spelas av Joakim Nätterqvist, hans älskade Cecilia av Sofia Helin. För manus står Hans Gunnarsson, för regin dansken Peter Flinth.

Förhandsintresset för ”Arn – Tempelriddaren” är skyhögt. Före helgen hade 61036 biljetter sålts eller reserverats bara på SF:s biografer och cirka 12000 på Svenska Bios. Folkets Hus, som också visar ”Arn”, har ännu ingen officiell statistik.

Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu