För hur hade det sett ut om man förbigått "Män som hatar kvinnor" till förmån
för de nätta små ungdomsfilmerna "Prinsessa" och "I taket lyser stjärnorna"?
Nomineringsjuryn, som består av helt andra personer än prisjuryn, hade redan
dödat spänningen med sin lista. "Män som hatar kvinnor" är ingen märkvärdig
film – vilket understryks av att Niels Arden Oplev inte hade nominerats i
regiklassen – men en blågul ångvält som dundrat fram och vält kiosker över
hela Europa. Och Guldbaggen är trots allt en firmafest där det skålas över
årsresultatet.
För varje år blir Guldbaggen allt mer en Oscarsgalan light, inklusive småstela
prispresentatörer, porträttgalleri på avlidna till stämningsfull musik och
skämt av vilka ungefär hälften träffar målet ("Noomi har blivit noominerad",
tillhörde inte dem).
Johan Glans, konferencier för andra gången, gjorde en godkänd insats – men att
Filmsverige inte är så stort märktes då Johannes Brost hann dyka upp i tre
inslag under sändningens 20 första minuter.
Inför galan hade kritikerkåren skällt på den ljumma nomineringslistan. Men
även om 2009 var ett gott svenskt filmår, så fanns det den här gången inga
arthousefilmer med en kommersiell potential, som "Maria Larssons eviga
ögonblick", "De ofrivilliga" eller "Låt den rätte komma in".
Bland de smalare filmerna som hade nominerats fick "Flickan" nöja sig med
bästa foto och "Apan" gick lottlös. Den sistnämnda hade förtjänat baggen för
bästa skådespelare. Ola Sarri är strålande i rollen som chockskadad
förbrytare.
Inför årets gala hade det pratats om de många kvinnliga nomineringarna och
bristen på jämlikhet i filmbranschen var något av en röd tråd genom
tv-sändningen. Den vassaste repliken kom från Lisa Siwe, när hon belönades
för bästa regi:
"Sluta prata om kvinnliga regissörer. Jag är regissör. Punkt".