Häromdagen började det gå felaktiga rykten om att ryska punkgruppen Pussy Riot skulle släppas ut ur häktet. De har suttit där sen 21 februari, när en performance i Kristus Frälsarens katedral i Moskva provocerade så pass att de nu riskerar mångåriga fängelsestraff. En präst i ortodoxa kyrkan anser att de bör ”brännas på bål”. En annan säger sig i en vision ha mottagit Guds budskap att dessa unga kvinnor kommer att brinna i helvetet.
Stödet för Pussy Riot växer i Ryssland – bland konstnärer, intellektuella och journalister men också bland ortodoxa troende. Amnesty definierar Pussy Riot som samvetsfångar och kräver att de friges. Häromdagen gick Pussy Riot i hungerstrejk. Någon frigivning blev det inte. I stället konfronteras de med ett så digert anklagelsematerial att de säger sig inte ha en chans att förbereda ett försvar, inför den rättegång som lär börja tidigast i slutet av juli.
Pussy Riots performance var en högljudd åkallan där de bad jungfru Maria att agera mot Putin och anklagade ortodoxa kyrkans patriark för att tro på Putin snarare än på Gud. Banden är starka mellan Rysslands president och ryskortodoxa kyrkans patriark Kirill, vars förtjusning i lyxlägenheter och dyra schweiziska ur har fått vissa att ifrågasätta om han minns fattigdomslöftet han avgav när han blev munk. Putin låter sig gärna fotograferas försänkt i andakt i kyrkor, och Kirill säger att Putin har genomfört ett ”Guds mirakel” som ”befriat Ryssland från vad landet måste utstå under 1990-talet”. Putinkritiska kristna som kräver rättvisa val, har fått budskapet från sin patriark att en äkta ryskortodox troende inte ”har i sin natur” att delta i massmöten.
Med andra ord var Pussy Riots aktion en nödvändig och briljant protest, en knivskarpt subversiv maktkritisk utsaga.
Kanske har vi som vill göra motstånd en del att lära av Pussy Riot, gällande arten och graden av risk som motstånd innebär. Utmanar du makten belönar den dig inte, den slår tillbaka. Fredliga demonstranter utanför flyktingförvar i Sverige, kritiska mot det faktum att politiska flyktingar har utvisats från Sverige och sedan dödats i sina hemländer, har fått erfara det i form av hundbett, brutna revben och utdragna förnedrande polisförhör. Det är i alla bemärkelser långt till häktet i Moskva där Pussy Riot matvägrar, men ändå.
Och det här går ut till kyrkor och samfund i Sverige: Pussy Riot behöver ert stöd. Svenska kyrkan har förstås noll inflytande på en patrikark som Kirill. En kyrka där samkönade äktenskap tillåts skulle han snarast avfärda som själve Antikrist. Men att tala är bättre än att tiga, och det är bråttom. Hungerstrejk är, som Pussy Riots bekymrade vänner uttrycker det, ”a time-sensitive matter”.
Maria Küchen,
författare